måndag 9 oktober 2017

Tidsperspektiv

Återigen har jag halkat efter med bloggen och dess uppdateringar, vilket helt enkelt beror på att vardagsutmaningar tar all min tid för tillfället. Bloggen hamnar således åter längst ner på min "att göra"-listan även om den ständigt finns närvarande och snurrandes i mina tankar. En längre tid har försvunnit förbi sedan jag kom hem från sommarens utmaning, trots det känns den dagligen närvarande. Även om känslan av att äntligen få vara hemma igen är väldigt skön och lättsam är längtan ut och tillbaka till landsvägen och framförallt fjällen väldigt stor. Snart två månader har försvunnit på hemmaplan och tiden har till stora delar ägnats åt att få ordning på flyttandet (vilket i skrivandets stund känns allt bättre och bättre), samt att få lite struktur på höstens studier (vilket även det börjar bli uppstrukturerat). Vad jag inte riktigt hade räknat med var att jag så nära hemkomst skulle börja arbeta. En överraskning och tillika en stor utmaning för min del och något som tar upp tämligen mycket tid.
Trots allt vardagskaos har jag hunnit med att få lite ordning på min utrustning, rättare sagt har jag lyckats sortera och packa ner den utrustning som jag inte lär behöva på en tid fram över. Tvättat lite skor, kläder samt ryggsäckar och diverse andra saker vars odör är mer eller mindre något som kan associeras med livsfarligt avfall. Jag kan erkänna att en viss känsla av nostalgi infinner sig när jag packat ner och sorterat grejer, även mina bilder från sommaren har sparats ner på externa hårddiskar och det har verkligen frambringat många roliga minnen från en fantastisk resa.

Idag återstår det cirka 25 dagar till årets Kullamannen, en utmaning som kommer allt närmare och som jag känner mig allt mindre redo för. Men på något sätt känns det precis som vanligt, träning har uteblivit på grund av min numera obligatoriska september förkylning. Med andra ord kommer ännu en Kullamannen utmanas med alldeles för få insprungna kilometrar och alldeles för lite kunskap i bagaget. Samtidigt ser jag fram emot att prova på ännu en kamp även om det för min egen del mycket möjligt kan sluta i en DNF (Did Not Finish) eller i vad Mr Morelock beskriver som en "dödsmarsch" i sin bok Run Gently Out There. Det sista låter mycket mer lockande för min del och med det återstår det att ta tag i träningen, samt börja bearbeta mitt mentala förhållningssätt till tiden.

Årets Kullamannen blir för mig en kamp i att förhålla mig till tiden och inte så mycket mer än så. Placeringar och önskemål om måltider med mera kan jag redan nu placera på hatthyllan och i stället fokusera på att min relation till den tid jag kommer ägna åt förflyttning. Fördelen med min målgång vid Kullamannen år 2015 är att jag lärt mig konsten att uppskatta förhållningssättet att "ju längre tid det tar innan jag går i mål, dess mer upplevelser får jag uppleva innan årets tävling tar slut". Med andra ord har jag ingen brådis att nå mållinjen, i alla fall inte i år och då fötterna ännu inte återhämtat sig från sommarens utmaning känns det riktigt bra att redan nu har målsättningen att all förflyttning är bättre än inget.

Hm, kanske dags att återgå till studierna så veckans examination blir avklarad? - Dock är det för mig mycket mer spännande att göra ett djupdyk i planeringen inför Kullamannen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar