Utrustning – Ryggsäck:Laponi 70 liter

Ryggsäcken har varit en av de viktigaste attiraljer och därtill min tryggheter under resans gång, eftersom jag vetat att när jag väl når Karesuando så finns det ingen återvändo. Därifrån fanns det för mig bara möjligheter att fortsätta med ryggsäck för min del. I detta inlägg tänker jag således fokusera på den ryggsäck som jag inledningsvis kom att använda på det sätt som en ryggsäck är tänkt att användas. I nästa inlägg kommer jag fördjupa mig lite mer i OMM 25 liters ryggsäcken eftersom den har blivit lite av min stora favorit och en kompanjon som funnits med på hela resan. 

När jag kom till Karesuando fick jag en ryggsäck modell större av Mirja och Bengt, en ryggsäck av märket Laponi som jag misstänker motsvarar cirka 70 liter (mina misstankar grundar sig i siffran 70 som är broderad på ryggsäckens framsida). Denna ryggsäcken gjorde att jag kunde få med mig mer attiraljer och framförallt mer mat. Hur jag än stuvade om mina saker så fick jag inte plats med allt i OMM ryggsäcken. Här kom jag till insikt om att det vore väldigt mycket bättre för mig att träna in mig på att packa ryggsäcken innan jag ger mig ut på utmaningar. Det vill säga att införskaffa rätt och den tilltänkta utrustning i god tid är en klar fördel när det kommer till utmaningar.

Längs med vägen E8 upp mot Kilpisjärvi experimenterade jag en hel del med mina två ryggsäckar och fick hjälp av Ann (via telefon) att komma på idéer till att modifiera min packning. Någon dag provade jag med den lilla ryggsäcken på magen och den större på ryggen samt vice versa. Allt för att minska de åkommor som började dyka upp, exempelvis lite svullna händer samt rygg/höft nötningen som orsakades av den allt för stora ryggsäcken. När jag kom till Kilpisjärvi tog jag efter samspråk med Mr Sjögren beslutet att skicka ner den lilla väskan (plus lite andra attiraljer) till Abisko och köra på med den stora väskan. Dock investerade jag i två sittskyddsunderlag i Kilpisjärvi som jag tejpade på mina axelremmar för att försöka skapa en större belastningsyta. Således minskar känslan av att axelremmarna ”skär” in i mina axlar, en idé som funkade betydligt mycket bättre än vad jag tidigare trott. Men med en bieffekt av att de tämligen fort bidrog till en stinkande odör som förföljde mig resten av vår gemensamma resa. 

Det tog ganska många dagar innan jag lyckades få kläm på hur jag skulle komma att bli bekväm med ryggsäcken. Dels var/är den aningen stor för mig och min kroppsbyggnad vilket resulterade i att jag inte riktigt fick det stöd som jag hade behövt. Därtill misstänker jag att jag är lite för liten i storlek för att kunna passa justeringarna på ryggsäcken och således hjälpte det inte mycket att göra några justeringar. Vad jag dock lärde mig väldigt fort var att öka matportionerna för att på så vis minska vikte i ryggsäcken. I övrigt har väskan fungerat alldeles ypperligt för mig då den har ett stort fack och därtill två små fack som jag hittade bra packningsteknik för. Men som vanligt brukar min packning variera efter några dagar och trots att jag packat ryggsäckar i mer än 100 dagar känns det som att jag har mycket kvar att lära. Nåväl jag och Laponi väskan höll ihop i cirka 509,4 mil och utan den vet jag inte riktigt om jag i år hade klarat av nordkalottleden och början på kungsleden utan ryggsäcken och dess tämligen stora rymlighet.