Det händer
titt som tätt att jag får frågan om vad jag äter ute på mina utmaningar,
och mitt direkta och mest spontana svar blir oftast ”mat”. Ett svar som inte
alltid kanske är tillräckligt utförligt men som likväl besvarar frågan. Jag har
ofta fått frågan om jag äter torkad mat, räknar kalorier eller likande vilket
jag sällan gjort eftersom jag inte burit med mig något eget kök, inte för ens
efter Haparanda vill säga. Därtill känns räknandet av kalorier som en djungel i
sig vilket gör att jag förlitar mig på vad min egen kropp vill ha.
Förra året
blev det en större mängd pizzor, mackor, samt coca-cola och kaffe samt mängder
av kakor och godis. Under årets utmaning infann sig sällan pizza-suget dock
blev det några få hamburgare-tallrikar när tillfälle fanns, alternativt
Sibyllas köttbullar. I år letade jag betydligt mycket mer efter lunchställen
som serverade husmanskost, i nödfall bar jag med mig lite bröd och tubpålägg
men jag hade sällan någon längtan till att inmundiga detta. På något sätt
kändes det som jag förätit mig på detta för en lång tid framöver, även nu i
skrivandets stund känner jag ingen längtan efter mackor.
Något jag
däremot kunde gå och dagdrömma om var hemlagade och gräddiga såser,
potatisgratäng (som Ann lovande och höll sitt löfte att jag skulle få när jag
kom tillbaka till Skåne) eller potatismos. Detta infann sig dock tämligen
sällan och jag åt ofta någon form av yoghurt till frukost, samt en påse gifflar
eller två. Något som blev nytt för mig i år att prova blev faktiskt
jordgubbskräm vilket fick fungera utan mjölk. Jag provade också olika sorters
knäckebröd samt utforskade jag mer frukter och melon blev till en favorit,
likaså äpple, päron eller något annat söt och läskande. Godis blev det återigen
en del, men inte alls i den mängd som förra året och inte blev det samma
coca-cola intag hellre. Däremot på restauranger blev det gärna en trocadero att
avnjuta till maten och på landsvägen blev det en större mängd vatten. Kaffet
kan jag förstås inte riktigt klara mig utan…
Vad jag
noterade i år var att mitt matintag inte har varit speciellt stort, suget efter
mat har på större delen av resan inte känts speciellt påträngande. Däremot i
fjällen eller efter Kungsleden kändes hungern mycket mer påtaglig. Vilket kan
bero på både mer kyla och mer påfrestning då jag efter Karesuando tog min
packning på ryggen. Efter Haparanda när jag hade tillgång till mitt Trangia-kök
blev det att prova frystorkad mat, men jag lärde mig ganska snabbt att min mage
inte riktigt uppskattade detta matintag. Köket var dock en stor tillgång
utifrån att jag kunde tillaga min egen havregrynsgröt, med dubbelportion (eller
trippel) på morgonkvisten blev det plötsligt lättare att avverka en längre
distans tidigare på dagen än väntat. Mina rutiner förändrades igen (vilket de
ofta gör under längre utmaningar, sällan är något statiskt och jag får ofta
anpassa mig efter förändrade förutsättningar) och mina måltider blev en större
portion gröt på morgonen och små godis/kakor/müsli under dagen för att på
kvällen äta nästa stora portion när väl tältet var rest.
När jag
kom ut på Nordkalottleden lärde jag mig snabbt att jag egentligen bara behöver
vatten för att klara mina dagar. Vatten till gröten eller till knorr-soppor
fungerar fint samt bra när jag behöver diska/tvätta eller koka kaffe. Efter att
jag träffat på Jan från Tyskland fick jag ännu fler nya sätt att se på möjliga
maträtter, dels hade han med sig mycket pulvermos som var rätt gott att äta
utan något speciellt till. Eller snabbmakaroner blandat med knorr-soppor eller
ketchup. Fördelen längs Kungsleden är att det finns möjlighet att inhandla mat
vid nästintill samtliga stugor, dock till ett dyrare pris. På frågan om vad jag
äter på mina utmaningar kan mitt svar således se väldigt olika ut beroende på
var jag har befunnit mig och vilka tillgångar jag haft. Att plocka mogna
hjortron och blåbär att ha på knäckebrödet är inte alldeles tokigt, även om jag
än en gång ätit och druckit lite väl mycket godis och läskeblask. Blir kanske
en bättring till nästa gång? – men ”det ska va gött å leva annars kan det
kvitta!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar