Självkontrollsproblem – va?

Jag har under den gånga höstterminen bland annat läst en kurs vid namn Attityd- och Beteendepåverkan. En kurs jag läst eftersom jag har ett stort intresse i beteenden, men mest för att samla poäng till en kommande fil. kandidatexamen i Psykologi. Allt oftare har jag inte några direkta förväntningar på de kurser jag söker eller läser eftersom jag noterat att jag blir väldigt besviken om jag hoppas på för mycket. Således var mina förväntningar inte speciellt höga när jag påbörjade ovanstående kurs, men till min stora förvåning tillhandahöll kursen en obligatorisk kursbok som verkligen väckte mitt intresse. Bokens titel tilltalade mig inte speciellt mycket i början men efter att ha bläddrat i den utifrån ett mer nödläge (behöver ha något att referera till) än utifrån lust-läsning blev jag allt mer nyfiken.

Jag tog tag i läsningen och började från början vilket har fått mig att förstå hur det kommer sig att jag aldrig klarar av att uppnå den träningsmängd som jag planerat och önskat mig. Allt sedan år 2010 när jag tog mina första löpsteg har jag brottats med problemet att jag inte klarar av att träna ordentligt. Jag är alltid otränad i förhållande till de utmaningar som jag ställer mig inför och på något sätt gör det att jag inte riktigt kan glädjas fullt ut åt mina prestationer. Tanken ”tänk om…” är verkligen en klistrig tanke som alltid finns med mig när jag stapplar över en mållinje. Eftersom jag vet med mig att jag inte tränat tillräckligt innan jag startat, samt får jag aldrig riktigt veta var mina gränser går eftersom jag ständigt förblir otränad. Dessa ”tänk om…” tankar har verkligen varit närvarande under utmaningarna som jag genomfört (jag har tidigare nämnt dessa tankar ur ett lite mer positivt perspektiv) och tänk om jag bara hade fått in tillräckligt med mil innan start, hur bra hade det inte känts då?

Att planera in träning och distanser har jag absolut inga svårigheter med och jag kan ägna timmar åt att planera veckor, månader, år för ett mål jag har längre fram. Men när det kommer till att stappla mig utanför ytterdörren tar det allt som oftast stopp och inom några dagar fallerar all min planering. Som tur är har jag min envishet vilket gör att planeringen fortsätter för jag har ju trotts allt nya drömmar och mål att försöka nå. Min svårighet att införliva min planering börjar jag förstå hänger ihop med det som Thaler och Sunstein (2009, s.42) förklarar som självkontrollsproblem:

Self-control problems can be illuminated by thinking about an individual as containing two semiautonomous selves, a far-sighted ”Planner” and a myopic ”Doer”. You can think of the Planner as speaking for your Reflective System, or the Mr.Spock lurking within you, and the Doer as heavily influenced by the Automatic System, or everyone´s Homer Simpson. The Planner is trying to promote your long-term welfare but must cope with the feelings, mischief, and strong will of the Doer, who is exposed to the temtations that come with arousal. […]. Sometimes the two parts of the brain can be in severe conflict – a kind of a battle that one or the other os bound to lose.

Med denna nya kunskap och med tillhörande nyfunna infallsvinklar på mig själv, och framförallt min planerade löpning hoppas jag kunna ta tag i min mängdträning. Således önskar jag kunna nå ett mycket högt uppsatt mål för min totala distans detta året, och jag önskar även kunna låta mina ”doer”s- dagar vara förbi så att nästa år kan bli ännu ett år med fina förädlingar i kilometrar och i antalet timmar. Med andra ord ett bra lästips som jag själv uppskattat den senaste tiden, och egentligen första kurslitteraturen som jag uppskattat på väldigt länge:

Thaler, R. H. & Sunstein, C. R (2009). NUDGE – Improving Decisions About Health, Wealth, and Happiness.