Vägval, hur hade jag tänkt?

Ja just det ja, förra årets utmaning blev inte alls som jag hade tänkt mig. Varken i vägval eller upplevelsemässigt samt tidsmässigt eller ur ett attiraljperspektiv. Konsten att göra fel så att det blir rätt, det kan jag i alla fall även om det sällan blir som jag tänkt mig. Men hur hade jag tänkt mig min resa?

Eftersom jag ännu inte riktigt vet om jag ger upp min dröm om ”Sverige Runt” i ett svep, kan jag inte riktigt avslöja allt som jag hade tänkt mig. Dels eftersom jag kanske vill och kan i framtiden testa på min ursprungliga idé igen, och dels utifrån att det är min dröm och således något för mig ömtåligt. Konsten att komma på utmaningar känns för min del inte allt för svår, men att hantera hur andra människor tycker och tänker kring min idé är lite klurigare.  För hur det än är så är jag inte mer än människa och således påverkas jag både frivilligt och ofrivilligt av andra människors tyckande och tänkande om mina målsättningar. Vilket för det mesta är åt det positiva eftersom det är tämligen enkelt att förbise potentiella risker utifrån oerfarenhet eller viljan att genomföra något som är lite ovanligt. Efter mina två utmaningar har jag i alla fall lärt mig att sikta högt för då kommer jag betydligt längre än när jag inte ens vågar drömma.

Förra årets utmaning blev inte riktigt som jag hade tänkt mig utifrån ett vägvalsperspektiv. Jag inledde resan med att ta mig söderut mot Smygehuk, därefter hade jag egentligen ett annat vägval än den genväg jag tog via Degeberga och upp till Kristianstad. Min grundidé har vilat i att följa kustkanten så mycket som möjligt och på så vis borde jag egentligen ha tagit mig ner söderut via kusten och således passerat Malmö – Trelleborg – Smygehuk – Ystad – Österlen – Kivik och så småningom kommit upp vid Åhus för att göra en avstickare till Kristianstad och sen tillbaka till Sölvesborg och därefter ta siktet på Karlskrona och vidare upp mot Kalmar. En etapp som jag fick tänka om kring eftersom jag hade ett datum där jag helt enkelt var tvungen att åka från Gävle till Karlstad för en examination. Om jag inte haft den begränsningen hade jag mest troligt valt att vara lite mer plikttrogen och följt kusten.

Mycket utav de utmaningar jag genomfört handlar om att kompromissa med sig själv när det kommer till vägval, vilken väg finns det möjlighet till kaffe på? Eller -vilken väg kommer jag att överleva på (E4:an gick som oftast bort)? – Vilken väg är kortast, smidigast, alternativt ger möjlighet till en lanthandel? På så vis har det för mig ofta blivit att jag gjort en grovplanering hemma innan jag gett mig iväg för att sedan finputsa vägvalet allt eftersom vad som fungerar här och nu längs med vägen. Jag antar dock att det är individuellt hur planeringen sker, en del kanske tycker om att planera allt i detalj medan andra inte planerar alls eller kanske gör som jag?