Dropbox

Mindre än veckan kvar till start på Kullamannen och jag funderar fortfarande på vad en dropbox kan innehålla, inte för mycket och inte för lite samt vore det önskvärt om jag kunde hitta allting snabbt och lätt när jag väl behöver det. Kullamannens riktlinjer kring obligatorisk utrustning är ganska lätt att följa, det mesta känns som att jag redan har i min ägo och behöver således inte komplettera allt för mycket. 

Tänker mig att Dropbox 1 som finns i Ängelholm/Råbocka kommer att innehålla följande:

·       Stavar (på grund av att knäna kommer att lägga av ihöjd med Jonstorp)

·       Extra vattenflaska

·       Torr tröja (beroende på väder kommer den eventuellt infinna sig i ryggsäcken från start)

·       Torra strumpor (två varianter utifall att skavsår är på gång)

·       Extra nödfilt/extra nödkit för ryggsäcken

·       Första hjälpen kit

·       Mössa/vantar/buff/scarfs

·       Tandborste/tandkräm

·       Extra ficklampa + extra batteri

·       Mat inför etappen Ängelholm - Mölle

Dropbox 2 infinner sig i Mölle och kommer fungera som dropbox för de tre varven på Kullaberg:

·       Extra skor – Icebug med ståldubb

·       Extra strumpor - 3 par

·       Extra tjocktröja

·       Extra kortärmad tröja

·       Extra regnbyxor

·       Mössa/vantar/buff/scarfs

·       Extra nödfilt/extra nödkit för ryggsäcken

·       Voltaren/kylkräm och vaselin

·       Tandborste/tandkräm

·        Salt/toapapper/extra tejp

I skrivandets stund har jag ännu inte våndats färdigt angående hur den slutgiltiga packningen blir, men efter 3 timmars kämpande igår kväll känns det som att jag snart inte kan bli mer redo för start (sett till attiraljer) än vad jag är just nu. Det återstår att byta ut lapparna på boxarna och att köpa in den mat som blir min kompanjon under loppet. När det kommer till mat tänker jag i år lite annorlunda än förra året eftersom jag inser att det jag behöver ha är mat för max 50 kilometer per laddning. Det vill säga från start till Ängelholm, ladda på med mat där i matstationen samt ladda ryggsäcken från dropboxen. Därefter blir nästa påfyllning i Mölle efter ytterligare 50 kilometer och där blir det snarlik strategi som i Ängelholm, och varv två till tre blir lite lättare i matväg eftersom varven är cirka 22 kilometer. Mitt störta bekymmer är egentligen att nå Ängelholm innan stopptiden, och därefter vet jag inte alls vad jag har att förvänta mig i hur lång distans som jag kommer att klara av i år. Men som tur är får jag snart reda på svaret… 

Nedräkning pågår...

En del saker kan det finnas en mening eller lärdom i att förhålla sig relativt realistisk till, årets Kullamannen är för mig en sådan sak som jag tänker mig kan vara ganska bra att inte ha för höga förhoppningar om. Jag har alldeles för lite kilometrar i kroppen samtidigt känner jag en stor tillit i att min kropp klarar av så mycket mer än vad jag tror och förutsätter. Eftersom Kullamannen är knappa två veckor bort så känner jag mig lite mer intresserad av att påbörja nedräkningen till nästa års Kullamannen. Anmälan för år 2019 öppnar måndagen efter årets utmaning det vill säga den 5/11 vilket jag ser fram emot på fler sätt än till årets Kullamannen. Nästa år kommer förhoppningsvis att kunna erbjuda en bra och grundläggande träning som bland annat inkluderar mycket transportlöpning. Nästa år kommer förhoppningsvis insidan av min stuga vara färdigrenoverad vilket öppnar upp för mer fritid i form av löpning och utmaningar. Dels är det kanske dags att börja fundera på att möjliggöra de små utmaningar som jag skulle ha gjort i somras men fått skjuta fram, dels kan det finns möjlighet att faktiskt avsluta Sverige runt utmaningen. På så vis också kunna förbereda mig bättre inför nästa års Kullamannen, jag har ju trots allt 373 dagar på mig att förbereda mig...

Att redan nu börja spekulera och fundera kring nästa års Kullamannen kan vara lite vanskligt eftersom risken att ge upp eller kasta in handduken tidigare än väntat på årets Kullamannen kanske kan blir större. Samtidigt känner jag på något sätt att årets kamp vilar i väldigt mycket pannben och i väldigt lite träning. Renoveringen av stugan tar betydligt mycket längre tid än jag väntat mig och "flaskduscha" fungerar inte lika bra hemma på tomten som ute på en landsvägsutmaning. Jag uppskattar förvisso möjligheten att "pudra näsan" under bar himmel igen men det kanske inte alltid är så praktiskt som önskvärt. I skrivandets stund har bristen på tid till löpning efter jobb gjort att löpningen och träningen fått stå tillbaka även om jag verkligen önskar att jag inom kort kommer kunna vända på prioriteringen. På något sätt känns det viktigare att få igång ett fungerande badrum, kök och kanske ett sovrum också, resterande delar av stugan kan prioriteras i den mån det går.

Jag testade på att möta Kullaberg lite för två helger sedan och det kändes fantastiskt att hitta ut på berget igen, dock lite smått förvånad över hur lätt jag fortfarande har för att faktiskt tappa bort mig på Kullaberg. Tog cirka en kilometer och därefter var jag vilse på Kullaberg, jag lyckades dock springa på en skock får som gömde sig bakom granskogen och ljuden från deras bräckande fick mig att hoppa högt innan jag kunde ana vad det var som åstadkom dessa läten. Jag fick även prova på att ge ofrivilligt blodprov då björnbärssnåren testade min huds elastiska förmåga, kändes sådär trevligt att plocka bort taggar ur benen vid hemkomsten.

Tror att det var ungefär här som jag tappade bort mig helt, fel val av stig resulterade i några kilometers trampande i björnbärssnåren. Blir mest troligt en helg på Kullaberg även kommande helg, funderar på att kanske bege mig dit redan på fredag kväll för en kvällsrunda som kanske också kan erbjuda en morgonrunda om jag hittar en bra lösning. Får erkänna att jag längtar ruskigt mycket till Kullaberg igen även om årets Kullamannen kommer bli en skräckblandad förtjusning.

Kullamannen is in da hood

Inte många dagar kvar till start... Kullamannen smyger sig närmare och närmare vilket får mig att känna mig lyckligt omedveten om alla farhågor som kommer att introducera sig under kommande veckor. Jag vet var mina svagheter finns i kampen mot Kullamannen, svaga knän som kanske uthärdar 60+ kilometer, svårigheterna med att äta efter 12 timmars krigande, ångesten över att ännu en gång ställa sig på startlinjen och invänta mötet med sitt egna motstånd. På något vis tror jag för min del att kampen består i att bemästra just det egna motståndet. Känns lite som att jag står inför en ny landsvägsutmaning där jag återigen inte fått ihop alla pusselbitar i livet som skapar möjligheten till förberedelse. En känsla som gör att jag känner mig ganska lugn även om jag egentligen kanske borde känna en större panik, men två - tre veckor på landsvägen brukar vara den tid som avgör hur fortsättningen på utmaningen blir och egentligen brukar första veckan avslöja ganska mycket om kroppens förmåga att anpassa sig. Med 1 1/2 vecka kvar till Kullamannen borde jag kunna förbereda mig tämligen väl inför stundande kamp även om jag borde ha många fler mil i kroppen.

Årets kullamannen blir för mig ännu en utmaning där målsättningen är att "bara" ta mig i mål, vilket innebär att mina delmål kommer att fokuseras på att bemästra stopptiderna. Starten går från Båstad kl. 09:00 och åtta timmar senare är första stopptiden i Ängelholm kl. 17:00, därefter är nästa stopptid i Mölle ett dygn senare. Med en maxtid på 36 timmar och en distans på någonstans omkring 161+ km känns det som en obeskrivligt stor utmaning i år. Förra året bjöd på 72 kilometer för min del efter 12 timmar och 38 minuters kämpande, vilket blev ett oväntat personbästa i distans. Vad som förvånade mig mest förra året var nog att jag aldrig upplevde någon riktig dipp. Förvisso hade jag trevligt sällskap nästintill hela tiden och samtidigt kändes jag mig nog ganska nöjd eftersom de 330 milen under förra sommaren fortfarande fanns i kroppen. I år blir det helt annorlunda, jag har inga 200-300 mil i kroppen, inte ens 100 mil vilket känns vemodigt. Det var ju inte riktigt så här jag hade tänkt mig detta år, men å andra sidan sett så tror jag kroppen kan dra nytta av alla kilometrar jag knallat in på jobb samtidigt som jag låtit kroppen landa lite och få återhämta sig från tidigare utmaningar. 

Mentalt känner jag mig starkare och mer redo för kullamannen vilket kan vara en fördel för mig, samtidigt som jag vet av erfarenhet att en oaktsamhet och en brist på ödmjukhet kan ge ett snöpligt slut. Jag minns allt för väl Kullamannen år 2016 då det kändes lite för bra innan start men under kampen tappades all tillit till min egen förmåga. Nu i år får jag nog kämpa den tid som är kvar innan det är dags att ställa sig på startlinjen, dels för att få in några fler kilometrar under bältet samt stärka upp mina svagheter i knän och för att lära mig konsten att äta. John Dewey lär ha grundat uttrycket "Learning by doing"... Kullamannen är ett evigt lärande genom det kämpigaste görandet... The never ending story... 

Face the facts - en annan sorts självkännedom

Tufft men ack så sant, dagens fakta (eller möjligtvis sanning) är att jag i år har minimalt med distans i kroppen för att egentligen kunna utmana Kullamannen 100 miles. Jag kan knappt minnas när jag senast loggade in kilometrar i mina löparskor eller i min hemmasnickrade loggbok. När jag tittar tillbaka i loggboken (läs excel-filen) ser jag att det senaste datumet är så sent som den 22 maj och fram till dess lyckades jag få in 663.38 kilometer (räknat från första januari). Mitt distansmål för i år har således kraschat rejält samtidigt som det är evigheter sedan jag tagit mig möjligheten att ge mig ut och springa. Fördelen med att min målsättning återigen kraschat är att det inte går en dag utan att jag tänker på löpning och utmaningar. Vilket för mig blir positivt eftersom det blir så tydligt för mig vad jag vill och vad jag behöver fokusera mer på i framtiden för att nå mina mål. En annan fördel är att anledningen till min bristande träning till stora delar beror på arbete och det i sig är något som faktiskt möjliggör nya utmaningar.

i

Mina arbetstider under sommaren har varit lite varierande men arbetspassen har hamnat på allt från 12-14 timmar per pass samt har ytterligare någon timme som försvunnit till att köra till/från jobb och till att förbereda matlådor och tvättning av arbetskläder. Vilket är den största anledningen till att jag försökt prioritera sömn framför löpning i och med att jag arbetat allt från två till nio pass i rad. Fördelen med arbetet är att flertalet pass faktiskt erbjuder distanser och det är sällan jag hamnar under 15 kilometer per arbetat pass. Dessa distanser är ingenting jag skriver ner eller dokumenterar på annat sätt än att jag ibland kan titta i garmin-appen och se historiken över hur stor skillnaden blir mellan lediga dagar och arbetsdagar. Kortfattat kan jag nu i efterhand summera de senaste tre månadernas arbete till att vara tre månader  med 204 - 243 arbetade timmar per månad. För mig är detta tämligen personbästa i antalet arbetade timmar per månad, samtidigt som jag tänker att mina arbetstimmar från och med oktober kommer landa på mer rimliga 160 timmar/månad = mer tid till löpning, träning och återhämtning (samt till plugg och lite renovering också). I all flyttröra lyckades jag hitta ett av få bilder från min första nummerlapp någonsin och mina första 5km på Norrmejeriloppet i Luleå. 

Summan av kardemumman är så enkel som att jag faktiskt inser att det är möjligt att göra väldigt mycket på en begränsad tid, samtidigt som jag inser hur jag prioriterar bort löpningen som blir till en paradoxal tanksfnurra eftersom jag inte kan sluta fundera och planera för löpning. På måndag är det knappt en månad kvar till Kullamannen och jag känner mig allt annat än redo. I nästa vecka kanske stugan blir med ett fungerande badrum och förhoppningsvis ett fungerande kök samt kanske ett av fyra möjliga rum blir tapetserat. Det i sig skapar möjligheten att bringa ordning ur kaos och det i sig borde kunna ge en frihet som möjliggör löpning. Årets Kullamannen kommer att bli min tuffaste utmaning på länge, en kamp som jag ser fram emot samtidigt som jag fruktar allt mer för att jag kanske inte har den viljan som jag vet att jag lär behöva där och då. En vilja av stål men till vilket syfte? … En fråga jag får klura på tills dess att jag får nuvarande förkylningen att lätta och jag kan snöra på mig löparskorna igen. Bussbiljetten är dock bokad... En månad kvar ... 

Tiden som försvinner

I skrivandets stund infinner sig känslan av att tiden försvinner lite fortare än önskat, en känsla som förmodligen tar sitt ursprung i mitt vardagskaos som är lite mer kaotiskt än vanligt. Kaos är något som jag tror kan vara både positivt och negativt samt bero lite på vilket perspektiv som kaoset beskådas ur. För min egen del är mitt kaos positivt ur alla möjliga perspektiv om än att det känns lite lagom snurrigt ändå. I slutet av förra veckan beviljades lånet till mitt stug-köp vilket öppnade upp möjligheter att inhandla renoveringsmaterial och nya tillhörande attiraljer, så i måndags blev jag ägare till stugan när alla papper skrevs på och därefter har renoveringen rullat igång på allvar. Allt planerande och tänkande om och kring renoveringen tar sin lilla tid, men jag hoppas att mycket blir klart inom kommande tre veckorna speciellt eftersom det vankas en utflyttning och inflyttning i slutet av nästa vecka. Vilket erbjuder veckans dilemma eftersom hantverkaren som fixar badrummet infinner sig bara dagarna efter...

Arbete, studier och träningen – hur får jag ihop de pusselbitarna? En fråga som jag ofta funderar på eftersom min egen känsla är att jag inte gör annat än sover. Sommarens arbete har lugnat ner sig lite i och med att jag påbörjade mitt nya arbete i början på september. Dagtidsarbete känns lite ovant men med en mycket lugnt (nästan för lugn) introduktion kommer jag in i arbetet sakta men säkert. Min magkänsla är mycket positiv och det absolut bästa är att jag har mer eller mindre exakt 10 kilometer mellan stugan och min arbetsplats vilket erbjuder fantastiska möjligheter för ”transportlöpning” till och från jobb. Just nu funderar jag också på att investera i en ny cykel då min gamla trotjänare blev stulen i början på sommaren, varvningen mellan löpning och cykling tror jag skulle kunna vara mycket gynnande ur ett träningsperspektiv. Att därtill introducera dagen med skogslöpning/skogscykling är ju inte helt fel det heller….

Kullamannen närmar sig med stormsteg samtidigt som min ångestnivå inför Kullamannen ökar i lika drastiska stormsteg, sommarens nattarbete har tagit ut sin rätt på kroppen och löpningen har tyvärr varit den pusselbiten i mitt liv som blivit lidande. Även om varje nattpass erbjuder promenader på 15-20 kilometer så är det inte riktigt samma sak som kontinuerlig löpning. På grund av stugköpet har jag tvingats ändra mina personliga mål för året och fokusera på att få in så mycket pengar som möjligt för att få igenom lånet, och därefter kan jag börja om (igen) och sätta nya mål med träningen. Nu med det nya arbetet kom också en ny förkylning och en helt annan trötthet, dock hoppas jag inom den snaraste framtiden kunna implementera mycket mer träning och framförallt samla in mängder av distans. Dock skrämmer tanken mig fortfarande om att Kullamannen är knappt en månad bort… 

I och med allt arbete så har min malätna plånbok sakta men säkert börjat vidga sig vilket skapar möjligheter att inhandla sådant som jag verkligen behöver men inte haft möjlighet att köpa tidigare. När arbete prioriteras före träning skapas andra möjligheter för träningen, nya löparskor har inhandlats (och likaså ett par vardagsskor) samt även en ryggsäck, pannlampa, och lite nya löparkläder (och nya civila vardagskläder). Dessa utgifter har för mig varit något jag spanat och längtat efter tämligen länge och nu ger jag mig själv möjligheten att investera i material som kan hjälpa mig att nå nya mål (mer om detta i kommande inlägg). När Kullamannen introducerar sig kommer det helt enkelt inte finnas någon annan ursäkt för mig att använda än att det är min egen bristande förmåga att träna som påverkar det resultat som blir. Ja just det… I och med en kontinuerlig inkomst har även möjligheten att införskaffa WiFi infunnits sig vilket gör att möjligheterna till att uppdatera bloggen kontinuerligt finns. Samt ökar mina möjligheter att få in mina tentor i tid, denna termin har jag som tur är bara en kurs att hålla koll på som motsvarar 15hp och som på något konstigt sätt känns som en hobbykurs då den är lite för intressant för att bara läsas på måfå… Nåväl köp av stuga = nya möjligheter till utmaningar… som jag längtar ut!!

Konsten att bara vara..

”Helvetes” veckan på jobb är förbi och det känns verkligen i kroppen att jag inte är van vid nattarbete, dock tämligen spännande att få prova på sju nätter i rad a lá 12 timmars pass. Resultatet blev nog ännu ett personbästa i sovande när dagarna efter spenderades till att sova ikapp mig ordentligt. Känns förvisso skönt att verkligen kunna sova också även om stundande värme inte riktigt är något för mig. Bloggen blir tyvärr inte alls uppdaterad i den takt som jag önskar, vilket till största del beror på att jag ännu inte prioriterat ett eget internet. Första lönen är på ingång vilket kanske kan bidra till en investering i internet samtidigt som det börjar bli en hel del utgifter i kombination med stugköpet. Ett eget boende har jag längtat efter i åratal och nu behöver en hel del av min tid och mina pengar spenderas på renovering, för att en inflyttning ska bli möjligt det vill säga att finanserna är ett ständigt moment 22. Som bilden nedan avslöjar har jag en hel del renovering att se fram emot, var och varannan vägg skapar känslan av att vara ett plockepinn vilket i sig ger en större spänning för varje planka som tas bort eftersom det inte går att förutse vad som finns bakom. 

I övrigt går tiden verkligen fort och med det tillkommer oron samt insikten om att Kullamannen närmar sig med stormsteg, återigen (eller ännu ett år senare) har jag för lite mil i benen och för lite löpträning har blivit av de senaste månaderna. Känslan att känna sig riktigt redo inför höstens utmaning infinner sig inte alls. Till råge på allt lyckades jag här om natten få foten i kläm under en järngrind och har numera en mycket ömmande stortå, vilket får känslan att vilja dra på sig löparskorna att vara lite avvaktande samtidigt som jag inte riktigt vet om jag ska beställa nya skor eller inte. Ett evigt dilemma för mig är valet av (eller tjatet om) skor, och det i sig får känslan att ge sig ut på en löpning att bli lite hämmad, en dålig ursäkt men trots allt en ursäkt. Jag har hittat en skomodell från Merrell som jag verkligen gillar ,dock är den stora frågan om den går att få tag på i damstorlek och därtill var jag kan få tag på den? Min magkänsla säger mig att det kommer att bli ett projektarbete i sig och jag får fundera på hur jag kan införskaffa dessa eftersom de ser ut att tillhandahålla en sula som går att jämföra med bare access modellen... men med mer terrängmönster.

Nu när månaderna försvinner är det allt dags för mig att bortse från mina ursäkter och ta tag i träningen igen, även om jag tror mig få en hel del grundträning i arbetet så behöver jag framförallt mer mil i skorna och därtill stärka upp min stora svaghet som infinner sig i ryggen och som i sin tur kanske tar en utgångspunkt i svaga magmuskler. Mycket av min nuvarande ovilja till träning infinner sig lite i min boende situation, med eget boende kommer bättre och fler möjligheter till träning vara möjligt ,och jag hoppas verkligen att jag en gång för alla lyckas skapa och bibehålla kontinuiteten som jag tror är grogrunden till en löpning som håller sig över tid. 

Förra veckan bjöd på en överraskning när jag oväntat fick ett nytt arbete som drar igång i månadsskiftet augusti/september. Detta nya arbetet kommer ge mig fenomenala möjligheter till transportlöpning till och från mitt arbete, därtill erbjuds två olika vägval att välja. En väg som erbjuder skogslöpning på stig och grusväg samt som avslutas med asfalt och som är ca 10 km (20 km t/r), eller en annan väg som är ca 9,6 km som introduceras med ca 500 meter grusväg därefter asfalt. Vilket kan medföra ett behov av två olika typer av skor? Det känns overkligt att få möjligheten att prova på ett nytt arbete där det finns så många möjligheter till att skapa nya rutiner (igen). Plugget är också på sluttampen och eftersom jag nu börjar arbeta dagtid och heltid känns det som ett bra tillfälle att ta en paus från allt som berör studier. Dock kanske det blir en liten kurs under hösten men i övrigt blir all min tid fokuserad på arbete, träning och renovering, vilket jag börjar se fram emot då nya möjligheter till utmaningar närmar sig med storm steg...

En lärorik sommar

Nu har det hänt igen, bloggen har halkat efter… vilket i och för sig beror på något mycket positivt så som att jag äntligen hittat ett intressant och lärorikt arbete. Sedan sista veckan i maj har jag haft det tämligen fullt upp med att gå en nio dagar lång utbildning inför mitt nya arbete, och därefter har det varit intensivt med upplärningspass och en hel del arbete. Nuvarande arbete består till stora delar av nattarbete och i runda slängar cirka 12 timmar per pass, vilket för min del har tagit lite tid i anspråk att anpassa mig till. Mycket av min lediga tid har än så länge gått åt till återhämtning, det vill säga att jag lyckats ta personbästa i antalet timmar som jag sover i sträck. Även om det blir en hel del sovande efter avslutade arbetspass har arbetet många fördelar som jag verkligen gillar. Ett exempel är att jag får lov att gå cirka 20 kilometer per natt och det blir nästan (inte riktigt) 30´000 steg och en väldans massa trappor.

När jag inte arbetar (eller sover) försöker jag hinna ikapp mig på de kurser som jag läser under sommaren, i skrivandets stund läser jag kurserna Gender och sport I & II, Introduktion till kriminologi samt kursen Tecknade serier. Fyra kurser som motsvarar cirka 30 högskolepoäng och således råkade det bli en sommar med heltidsstudier i kombination med ett heltidsarbete. Hur detta gick till kommer jag knappt ihåg, men som om detta inte vore nog så har jag också lyckats med den ädla konsten att finna mig ett alldeles eget hem. Numera kan jag gå under epitetet ”ägare till en stuga” och med det menas att en hel del tid kommer att få ägnas åt renovering, renovering, och renovering… Vilket ska bli både roligt och spännande samtidigt som det öppnar upp möjligheter för att inom några år kunna ge mig ut på en mycket större utmaning än vad mina tidigare utmaningar erbjudit (men mer om det i framtiden).

I övrigt flyter dagarna på riktigt bra när det kommer till arbete och studier, men löpningen och träningen har dock ännu en gång kraschat för mig och både maj samt juni månad blev dock mediokra löparmånader när jag ännu en gång inte lyckats komma upp i önskvärda distanser. Jag tror dock att jag identifierat boven i dramat (förutom arbete och studier) och jag skulle verkligen behöva investera i ett par nya löparskor. Dock är jag tämligen vilsen i vad det egentligen innebär, vilka skor är det jag behöver investera i och hur kommer det sig att de skorna är bäst lämpade för mig? Jag funderar på att investera i ett par Salomon Sense Pro 2, detta eftersom denna modell skiljer sig från mina tidigare Salomon skor sett till hur hälpartiet är uppbyggt och konstruerat. Vilket är något som kan ge mig bättre förutsättningar, nackdelen är dock att just hälpartiet ser tämligen "tjockt" ut i sin vaddering samt att skon är tämligen "hög" just runt hälen. I denna aspekt föredrar jag verkligen Merrells skor som samtliga modeller (som jag provat på) är mycket lägre vid hälen och således sitter mycket bättre (för mig i alla fall). Men jag har svårt att hitta en bra Merrell sko för terräng och som funkar för mig i pris, och som gör det möjligt för fötterna att plocka distans utan att behöva byta skor allt för ofta. Återigen så har jag verkligen ett dilemma i denna djungel av skor och beslutet om vilka skor det blir är verkligen inte lätt... 

Även om mina arbetspass är tämligen i tuffaste laget för mig (just nu) finner jag likväl en stor glädje i arbetet, detta eftersom det trots allt blir cirka 20 kilometer per natt i promenader och det med en extra vikt på cirka 4 kilo (i och med bältet med arbetsredskap). I kombination med sommarens härliga värme har jag under dessa senaste sju veckor även börjat notera en viktminskning på 4 kilo, vilket för mig är positivt då jag närmar mig min tidigare ”normalvikt” och nuvarande målvikt i ett tempo som känns riktigt bra. Hittar jag tillbaka till min tidigare vikt (som jag hade innan förra sommarens utmaning) kommer förmodligen löpningen att bli ännu roligare och framförallt lättare och det är något som jag ser fram emot med stormsteg.

Jag längtar verkligen ut på en utmaning igen och mina planer för denna sommarens mindre utmaningar har fått skjutas fram då arbete går före nöje. Dock hinner mina fötter anpassa sig till längre distanser på ett smärtfritt sätt genom mitt arbete så just nu känns livet lite som ”win-win”.

Ganska så nyligen har jag kommit på en ny liten utmaning (24/7 i en egen version) som jag hoppas kunna prova på tämligen omgående, en utmaning som inte kräver allt för mycket tid i anspråk (24h + körtid), dock får jag skriva mer om denna utmaning efter nästa arbetsvecka som för mig blir min första "hell-week" med sex av sju möjliga nätters arbete (en utmaning bara det) . Det är först efter nästa vecka som jag tror mig veta om min idé kan bli till verklighet, men alltid lika kul att lite spännande utmaningar att fundera på...