Skattjakt

Mmm... ibland infinner sig känslan av att vara på skattjakt när jag försöker mig på konsten att få ihop kilometrar vid längre löpningar. Ett sätt som jag verkligen börjat uppskatta för att få till kilometrar är att springa lite lagom vilse när jag försöker samla in samtliga gator i Karlstad. Eftersom jag bor och lever i Karlstad under en begränsad tid så känns det lite spännande att leka turist i ett par löparskor. Dock har jakten på gator startat på riktigt eftersom jag igår sa upp min lägenhet och nu har cirka två månader på mig att upptäcka de gator som ännu inte är insprungna. I skrivandets stundgår kilometersamlandet lite sisådär och är verkligen i det lägsta laget. Men med nya skor är det dock mycket roligare att ge sig ut och sakta men säkert vågar jag öka på mina distanser i takt med att min kropp anpassar sig till skor och ryggsäck. Vilket har gjort att en av veckans längre distanser inkluderade fyra för mig nya bostadsområden och 73 nya gator som är upptäckta. Lite pirrigt imagen blev det också när jag som minst anade fick tillbaka "landsvägskänslan", en känsla som är mycket svår att sätta ord på men som på något sätt infiltrerar ett "här och nu". Jag börjar verkligen se framemot fler långpass eftersom det inte återstår allt för många gator innan Karlstad är insprunget.

I övrigt börjar en del pusselbitar läggas på plats, flytt söderut införlivas någon gång i maj månad och förhoppningsvis blir det i nära samband med ett nytt startdatum. Två av fyra kurser är avslutade och godkända samt är flyttpackandet i det stora tämligen klart. Känns som att jag bara väntar in maj månad i nu läget och ibland kan väntans tider kännas oändliga. Men som tur är för min del kan jag förhoppningsvis använda en större del av tiden med att gå från "Blixten" flås till ett "Hälge"flås innan dess... Mer skattjakt på gång med andra ord.

"Lycka" sitter i ett parskor - Tack Merrell

Trots att jag inte hinner med att uppdatera bloggen i den takt jag önskar händer det en hel del på utmaningsfronten. För snart lite mer än två veckor sedan infann sig ett dilemma i form av valet av skor inför kommande utmaning. Om jag nu ska ge mig på en ny utmaning behöver jag förmodligen flertalet skor och efter att ha bollat lite idéer med Mr Larsson landande jag i att de skor som jag använda förra sommaren fungerade över förväntan. I och med det började jag leta efter Merrell´s skomodell Bare Access Arc 3, en skomodell som jag gick bet på att hitta och således tog jag kontakt med Merrell´s ansvariga i Sverige och bad om deras hjälp. Till min stora förvåning fick jag ett mycket snabbt och trevligt bemötande samt en respons som jag har svårt att sätta ord på. Innan två veckor hann passera från det att jag skickade mitt första mejl till Merrell, fick jag i förra veckan hem fyra par Bare Access Arc 4 Merrell skor. Detta tack vare Mr Granbom och framförallt Mr Lövenfors snabba respons på mina frågor och som sagt gett mig en obeskrivlig respons. 

Skorna är detta årets modell och uppföljaren till Bare Access Arc 3 vilket inkluderar en del modifikationer, men känslan av att ha hittat rätt skor och så här pass tidigt inför min utmaning gör att mitt lyckosrus är obeskrivligt. Nu kan jag dels integrera skorna i min träning av packningsteknik samt springa in mina ben och fötter till att anpassa sig. Efter förra årets utmaning har jag insett att jag denna gång kanske inte riktigt behöver vara samma "amatör" som jag var förra året och jag kan ju försöka lära mig lite av förra årets erfarenheter. Exempelvis att inte köpa nya skor veckan innan avresa, att kanske planera packningen lite bättre vilket är extra viktigt denna gång. Med tanke på vikt(-igheter) är skornas vikt av en betydelse inför stundande utmaning.

Bare Access Arc 4 Black/Adventurine är den svarta modellen och dess vikt landar på 305 gram, den andra modellen är Access Arc 4 Sleet Vibrant/Coral ljus vars vikt är 320 gram och således mycket lite tyngre än den svarta. Dock är dess låga vikt kanske en möjlighet som gör att jag kan ta med mig två par skor åt gången, vilket jag fortfarande funderar kring eftersom jag inför stundande utmaning verkligen behöver kämpa ner vikten till dess minsta.

Att jämföra Bare Access Arc 3  med Bare Access Arc 4 är lite smått roande speciellt när 3:orna har lite över 200 mil i sig. Som synes på bilderna infinner sig en viss skillnad i utförande på modellerna men jag tror mig att 4:ornas utformning kan passa kommande utmaning väldigt bra.

Slitna skor kontra nya... som synes finns modifikationer i bland annat sulans utformning men förhoppningsvis ger det mig en bättre grepp förmåga eftersom jag hoppas kunna lämna asfalten och utforska stigar lite mer i år. Jag ser med spänning fram emot att få utforska hur årets skor slits samt hoppas jag kunna dokumentera hur många mil varje par skor får i sig och på så sätt se hur jag förändrar mitt löpsteg i takt med att skorna används.

Övriga förberedelser inför sommaren börjar så smått falla på plats, en naturlig "tvivel"-stund har infunnit sig och nästan varje dag "tvivlar" jag kring om en ny utmaning blir av eller inte. Eftersom skobekymret är löst har jag kommit ett steg närmare tanken på att det faktiskt blir av. Att därtill få ovärderligt stöd från Mr Sjögren, Mr Larsson samt Ann och Dennis gör att jag allt mer börjar tro på min utmaning. Men att tvivla hör förmodligen till, känner igen känslorna och funderingarna från förra året så förmodligen är det bara till att boka tågbiljetten sen invänta startdatum. Men tills dess återstår lite mer fix och trix samt lite mer tvivlande (bara för att jag faktiskt kan tvivla)...

D.B.V.D.B - ett nytt perspektiv

En del dagar känns det som att skärmtiden bakom datorn är oändlig, förvisso infinner jag mig mitt bland pilotstudier, hemtentor och andra skriverier. I fredags lyckades jag dock frigöra mig lite och gjorde ett djupdyk ner i en för mig ny löparbok. En ganska rolig bok som John Morelock skrivit vid namn "Run gently out there" och som ger lite för mig nya funderingar kring löpning och dess inverkan på livet. Eftersom den mesta läsningen nuförtiden består av kurslitteratur eller läsning inför kommande utmaning är det ganska skönt att ta sig tid till att bara få lov att sjunka ner i något annat för en stund. Att läsa om ultralöpning eller diverse utmaningar är för mig en skön avslappning samtidigt som det triggar igång min motivation och längtan ut till stigar och landsvägar. När jag läser funderar jag mycket och reflekterar över mina egna perspektiv på det som skrivs. I fredags närjag läste Morelocks bok hittade jag på ett nygammalt perspektiv för att lättare försöka få kontinuitet i min löpning, D.B.V.D.B - perspektivet som för mig betyder: Det Blir Vad Det Blir... med både distans och tid i bemärkelse. Något jag verkligen upplever som en utmaning är att få till den kontinuerliga vardagslöpningen och jag har på mitt egna vis försökt mig på olika sätt att förhålla mig till det. Med diverse olika resultat som är allt annat än värda att sätta ord på, men efter fredagens läsning kom jag på att i somras var "det blir vad det blir" ett begrepp som ofta kom till användning för att planera dagens distans. Så det borde ju kunna fungera även vid träning inför kommande utmaning?

Mitt bloggande är numera nästan intill obefintligt vilket jag delvis kan beskylla mina studier för, men jag får erkänna att det ibland känns omotiverat att blogga enbart för bloggandets skull. I somras kändes det mer meningsfullt eftersom jag då faktiskt hade något att skriva om. I och för sig har jag något att skriva om nu också men samtidigt känns det lite för tidigt att utveckla det här. Dock har nedräkningen börjat och har jag riktigt mycket tur kan jag påbörja en ny utmaning den 14 maj, mer eller mindre på års dagen sedan förra årets utmaning. I år kan jag kanske få lite mera hjälp vilket är mycket efterlängtat, både sett till erfarenhetsmässig kunskap, praktisk kunskap och hjälp samt förhoppningsvis schyssta priser på viktig utrustning. Många puzzelbitar återstår att lägga men lagom i april - maj kommer jag förmodligen att uppdatera lite mer kring vad som komma skall. Tills dess blir det högst sporadiska inlägg när tid mellan tentorna infinner sig...

Snart en ny månad & bara 89 dagar kvar

Februari närmar sig sitt slut och med det är närmar sig sommarens månader allt mer, även om snön utanför fönstret indikerar något annat. Så sent som igår kväll började jag fundera på vad jag har att göra samt vad som är att prioritera. Jag insåg att just nu är det fyra kurser som är igång och därtill tre stora projekt som ska försöka bli färdigställda lagom till slutet av maj månad. En vardaglig utmaning som kanske kan förklara den förvirring jag stundtals upplever, vad är att prioritera?

En fråga som har ett ganska enkelt svar, först ska tre tentor skrivas inom kommande två veckor och med det avslutas förhoppningsvis två kurser. Efter dessa två veckor blir det full fart på C uppsatsen samtidigt som en vetenskaplig metodkurs löper på parallellt. Vilket gör det lite mer möjligt att infinna lite tid för andra prioriteringar. Mot slutet av maj hoppas jag på att flyttbilen går söderut mot nya utmaningar men innan dess ska sortering och bortskänkning av möbler organiseras. Slutet av maj erbjuder verkligen spännande saker dels utifrån flytten men jag har likväl påbörjat ett skrivprojekt som jag har som målsättning ska vara klar i mitten/slutet av maj. I slutet av maj och om kanske 89 dagar inleds förhoppningsvis en ny utmaning, vilket är mitt största projekt att hinna få ordning på. Vilket innebär att jämsides med alla kurser/projekt ska löpningen utvecklas och kilometrar samlas, ett projekt som är lite mer utmanande eftersom den efterhängsna förkylningskänslan och snorig näsa är min ständiga följeslagare.

Träningen just nu fokuseras på att försöka få ihop kilometrar så att jag kan starta med lite bättre förutsättningar än förra årets utmaning, samtidigt som jag kör styrketräning för finlirsmuskler. Ju mer jag funderar på en ny utmaning dess viktigare blir det att stärka potentiella svagheter i kroppen. Får nog erkänna att jag verkligen längtar ut till nätterna i tält igen och till att få bemästra kilometrar i takt med landskapsskiftningar. Som tur är går ju 89 dagar ganska fort...

Svårt val?

En del dagar är det lite lättare för mig att välja kvällslitteratur, speciellt när bokhögen till höger i bild är kurslitteratur som verkligen skulle behöva ögnas igenom. Dock blev gårdagskvällens bok lite mer spännande och mycket intressant utifrån att det finns övergripande information om många av Sveriges vandringsleder. Information som för min egen del kan vara viktigt att ha kännedom om och i skrivandets stund känns det som att all kunskap är bra kunskap inför kommande utmaning.

Dagarna rullar på och studierna hopar sig, dock väldigt skönt att löpningen börjar lossna eller i alla fall dess kontinuitet. Känslan i kroppen är allt annat än skön eftersom den fysiska känslan är otroligt tung, vilket jag inte riktigt vet om det beror på att jag tränar in mig med ryggsäck eller om det är min eviga förkylningskänsla som spökar. Kroppens känsla och den faktiska tiden synkroniseras som tur är inte och klockans tider blir allt snabbare, dock har jag som mål att ignorera mina tider (även om jag får de på köpet när jag mäter min distans) eftersom det viktigaste för mig just nu är att arbeta upp distans. Utöver distans kommer jag att börja fokusera på att styrketräna mina främre skenbensmuskulaturer för att försöka förhindra att den smärta jag upplevde i somras återuppstår.

Snön yr utanför fönstret och en viss känsla av att vilja leka plogbil i löparskorna infinner sig, men först några timmars plugg innan jag äntligen kan ut och jaga snöflingor.

Som det kan gå

Igår morse gick det allt lite väl fort för mitt eget bästa, när jag på morgonkvisten insåg att jag låg sekunder efter tidschemat fick jag brådis att komma iväg till universitet. Jag hinner utanför ytterdörren och en bra bit utanför trapphuset till lägenheten när jag inser att det känns lite märkligt under fötterna. Likt Sherlock Holmes använde jag min slutledningsförmåga för att finna orsaken till denna märkliga känsla, en bild kan säga lite mer än ord, för min egen del vet jag inte vilken sko som vore bäst att behålla på när resterande gårdag fortlöpte i ett förvirrat tillstånd. Fullt upp är nog bara förnamnet i min agenda, vårterminen har dragit igång med buller och bång. Återigen läser jag mer än vad som egentligen är nödvändigt, i skrivandets stund är det C-uppsats skrivande i Socialt arbete samt C-uppsats i Allmän psykologi som vårterminen kommer att erbjuda. En utmaning som kommer bli både spännande och frustrerande, men framförallt ganska rolig.

När det kommer till utmaningar har jag nu fått klartecken på att min kropp tydligen är tipp topp även om känslan inte riktigt är densamma i kroppen. Fördelaktigt är dock att om provresultat ger grönt ljus går det ju faktiskt att träna oavsett kroppsliga symptom i förkylningsformat. Med andra ord avrundades januari månad med en total distans på 50 km. Allt annat än önskvärt när jag är i behov av alla kilometrar jag kan få. Men jag kan inte göra något åt de månader som varit utan fungerande löpning, jag kan endast påverka idag och kommande månader. Löpschemat är således uppdaterat och om jag lyckas med det jag önskar borde jag kunna få ihop omkring 2´000 km till slutet av maj.

I mitt sällskap för att lyckas med ovanstående distans har jag en ryggsäck som jag fått låna av Mr Sjögren för att testa om det är möjligt att förverkliga kommande utmaning i sommar. En utmaning som kommer kräva sin träning och är snäppet klurigare att fundera ut än förra årets utmaning. Eftersom mycket distans numera kommer att bli i terräng, har jag garderat mig med mycket kexchoklad då jag misstänker att jag har en dold talang för att springa vilse. Vilse i värmlandsskogarna är inget jag önskar men det är aldrig fel att vara förberedd inför vad som kan hända. Just nu ligger ryggsäcksvikten på ca. 2,7kg en vikt som förhoppningsvis kommer att öka framåt mars/april. Fram tills dess får jag lulla på så gott det går och successivt öka på distansen, en del utrustningsfunderingar kvarstår att klura ut och likaså kommande vägval. Som tur är har jag några månader på mig dock kommer studierna förmodligen att kräva sin kunskap i form av tid. Får se när nästa uppdatering kan ske, förhoppningsvis inom kort....

Framsteg

Som jag skrivit tidigare rusar verkligen tiden förbi, på ett sätt som jag just nu kan känna att det vore skönt att ha en handbroms för att hinna ikapp sig själv igen. För två veckor sedan hade jag ett möte som öppnade upp en hel del möjligheter för en ny utmaning redan till sommaren. En utmaning som för var dag växer inom mig och som jag allt mer vill göra, dock återstår mycket i planeringsform kontra se möjligheter och mindre salutogena möjligheter. Träningsmängden i januari månad är katastrofalt dålig, ett löppass har blivit avklarat men inte mer än så. Vilket beror på min eviga förkylningskänsla som egentligen hängt i sedan augustimånad, och som nu härleder mig till ett besök på vårdcentralen kommande vecka för att se om kroppen spelar mig ett spratt eller om det finns något som stökar runt i systemet.

Infinner mig numera tillbaka i  Värmland och har sista examinationsinlämningen idag innan vårens termin påbörjas på måndag. Livet rullar verkligen på i ett och jag inväntar fortfarande att en ledighetskänsla någon gång ska infinna sig. Om planerna inför sommarens utmaning går i lås kommer jag förhoppningsvis återigen att få uppleva friheten och dess ledighetskänsla. En känsla som är obeskrivlig och helt klart värt att upplevas igen. Planer inför hösten har börjat ta form lite utifrån hur sommarens utmaning kommer att se ut. Om jag kommer att kunna införliva dagens funderingar kommer en ny utmaning att inkludera tiden mellan 1 juni till 31 augusti, har jag lite tur kanske jag kan påbörja utmaningen redan vid kristi himmelsfärdshelgen men då krävs det verkligen en stor gnutta tur. Tills den 1 juni återstår dock 132 dagar och tills dess har jag en hel del kvar att ordna även om det sakteligen går framåt.