Skånes högsta punkt - 212,2 meter över havet

Jag har under en längre tid och egentligen flera månader funderat på en tilltänkt löprunda som i mina beräkningar borde ge mig cirka 24 kilometer, och det är kilometrar som är relativt lätt löpta. Eftersom jag missade årets första ultraförsök för några veckor sedan på grund av förkylning har jag nu en gyllene chans att ta tillvara på min tilltänkta löprunda inför kommande ultra. Som det är nu behöver jag samla in alla kilometrar jag kan och samtidigt justera allt som har med utrustning och mat att göra. Om knappa tre veckor infinner sig nästa chans för en ultra så nu kommer varje helg förhoppningsvis erbjuda 1-2 långpass i löparskorna.

Jag har sedan några helger tillbaka tänkt att genomföra min löpning men har på något sätt undvikit att ta tag i att faktiskt se över om det är möjligt. Förra helgen tog jag på mig löparkläderna och skulle precis gå utanför dörren då jag känner att idag är inte rätt dag. Som tur är var det igår rätt dag, allting kändes rätt från det att jag vaknade till att jag kom iväg, började dagen väldigt lugnt med sovmorgon och frukost innan jag tog tag i lite städning och diskning. Kort efter lunch snörade jag på mig löparskorna och jag hann nog knappt en kilometer  utanför ytterdörren innan första hagelskuren gjorde mig sällskap.

Under den tiden som jag var ute hann det hagla flertalet gånger om och till slut tappade jag räkningen på antalet hagelskurar. Något som till slut fick mig att ta på både jacka och långbyxor, kylan från de överhängande molnen gjorde löpningen aningen kylig. Fördelen med väderleken är att det gällde att hålla igång löpningen hela tiden för att inte tappa värmen. Då jag redan haft min premiär för shorts i år så vill jag i största möjliga mån springa i shorts dock fick jag igår ge vika utifrån att kylan blev alldeles för påtaglig. 

Min tilltänkta löprunda har som destination: Skånes högsta punkt som är 212,2 meter över havet, en punkt som inte erbjuder någon som helst form av utsikt och som består mest av en snårig stig. Jag får erkänna att jag blev lite konfunderat över att det inte fanns något mer att se, men för min egen del innebar löpningen mest en chans att samla distans och således är resan viktigare än destinationen. Väl vid Skånes högsta punkt var det bara till att vända hemåt igen.

Längs med vägen såg jag något som jag aldrig tidigare beskådat och som vad jag fått lära mig nu efteråt är en barkborrefälla (se bild nedan). Jag har inte efterforskat mer vad en barkborre är för något men förmodligen är det ett skadedjur för naturen och då kanske denna fälla kan vara till hjälp att rädda skogen?

På vägen hem fick jag beskåda naturens egna magi när värme möter kyla, diset dansade rundor när solen värmer upp den svalare marken och det känns som att våren trots allt är på ingång även om det snöade/haglade i natt. och dagen har erbjudit mer kyla än på länge. 

Gårdagens löpning landade slutligen på 25,42 kilometer och väl hemma inser jag att löpningen inte kunde bli mycket bättre. Jag behöver fortfarande göra justeringar omkring mat och hitta rätt intervall för matintag, igår väntade jag lite för länge med att äta och jag tror att det påverkar även om det är marginellt och på 25 kilometer är mat inte riktigt nödvändigt, men då jag vill springa längre än så behöver jag hitta ett sätt som fungerar. Efter gårdagens löpning har jag funderat vidare eftersom jag skulle kunna få till ännu en fin löprunda till den högsta punkten om jag istället väljer att utforska Skåneleden på vägen dit och hem. Förmodligen blir det mer terräng och lite längre distans vilket kan bli perfekt lite längre fram i sommar. Bäst av allt var att löpningen hem bjöd på flera nedförsbackar...