Snart en ny månad & bara 89 dagar kvar

Februari närmar sig sitt slut och med det är närmar sig sommarens månader allt mer, även om snön utanför fönstret indikerar något annat. Så sent som igår kväll började jag fundera på vad jag har att göra samt vad som är att prioritera. Jag insåg att just nu är det fyra kurser som är igång och därtill tre stora projekt som ska försöka bli färdigställda lagom till slutet av maj månad. En vardaglig utmaning som kanske kan förklara den förvirring jag stundtals upplever, vad är att prioritera?

En fråga som har ett ganska enkelt svar, först ska tre tentor skrivas inom kommande två veckor och med det avslutas förhoppningsvis två kurser. Efter dessa två veckor blir det full fart på C uppsatsen samtidigt som en vetenskaplig metodkurs löper på parallellt. Vilket gör det lite mer möjligt att infinna lite tid för andra prioriteringar. Mot slutet av maj hoppas jag på att flyttbilen går söderut mot nya utmaningar men innan dess ska sortering och bortskänkning av möbler organiseras. Slutet av maj erbjuder verkligen spännande saker dels utifrån flytten men jag har likväl påbörjat ett skrivprojekt som jag har som målsättning ska vara klar i mitten/slutet av maj. I slutet av maj och om kanske 89 dagar inleds förhoppningsvis en ny utmaning, vilket är mitt största projekt att hinna få ordning på. Vilket innebär att jämsides med alla kurser/projekt ska löpningen utvecklas och kilometrar samlas, ett projekt som är lite mer utmanande eftersom den efterhängsna förkylningskänslan och snorig näsa är min ständiga följeslagare.

Träningen just nu fokuseras på att försöka få ihop kilometrar så att jag kan starta med lite bättre förutsättningar än förra årets utmaning, samtidigt som jag kör styrketräning för finlirsmuskler. Ju mer jag funderar på en ny utmaning dess viktigare blir det att stärka potentiella svagheter i kroppen. Får nog erkänna att jag verkligen längtar ut till nätterna i tält igen och till att få bemästra kilometrar i takt med landskapsskiftningar. Som tur är går ju 89 dagar ganska fort...

Svårt val?

En del dagar är det lite lättare för mig att välja kvällslitteratur, speciellt när bokhögen till höger i bild är kurslitteratur som verkligen skulle behöva ögnas igenom. Dock blev gårdagskvällens bok lite mer spännande och mycket intressant utifrån att det finns övergripande information om många av Sveriges vandringsleder. Information som för min egen del kan vara viktigt att ha kännedom om och i skrivandets stund känns det som att all kunskap är bra kunskap inför kommande utmaning.

Dagarna rullar på och studierna hopar sig, dock väldigt skönt att löpningen börjar lossna eller i alla fall dess kontinuitet. Känslan i kroppen är allt annat än skön eftersom den fysiska känslan är otroligt tung, vilket jag inte riktigt vet om det beror på att jag tränar in mig med ryggsäck eller om det är min eviga förkylningskänsla som spökar. Kroppens känsla och den faktiska tiden synkroniseras som tur är inte och klockans tider blir allt snabbare, dock har jag som mål att ignorera mina tider (även om jag får de på köpet när jag mäter min distans) eftersom det viktigaste för mig just nu är att arbeta upp distans. Utöver distans kommer jag att börja fokusera på att styrketräna mina främre skenbensmuskulaturer för att försöka förhindra att den smärta jag upplevde i somras återuppstår.

Snön yr utanför fönstret och en viss känsla av att vilja leka plogbil i löparskorna infinner sig, men först några timmars plugg innan jag äntligen kan ut och jaga snöflingor.

Som det kan gå

Igår morse gick det allt lite väl fort för mitt eget bästa, när jag på morgonkvisten insåg att jag låg sekunder efter tidschemat fick jag brådis att komma iväg till universitet. Jag hinner utanför ytterdörren och en bra bit utanför trapphuset till lägenheten när jag inser att det känns lite märkligt under fötterna. Likt Sherlock Holmes använde jag min slutledningsförmåga för att finna orsaken till denna märkliga känsla, en bild kan säga lite mer än ord, för min egen del vet jag inte vilken sko som vore bäst att behålla på när resterande gårdag fortlöpte i ett förvirrat tillstånd. Fullt upp är nog bara förnamnet i min agenda, vårterminen har dragit igång med buller och bång. Återigen läser jag mer än vad som egentligen är nödvändigt, i skrivandets stund är det C-uppsats skrivande i Socialt arbete samt C-uppsats i Allmän psykologi som vårterminen kommer att erbjuda. En utmaning som kommer bli både spännande och frustrerande, men framförallt ganska rolig.

När det kommer till utmaningar har jag nu fått klartecken på att min kropp tydligen är tipp topp även om känslan inte riktigt är densamma i kroppen. Fördelaktigt är dock att om provresultat ger grönt ljus går det ju faktiskt att träna oavsett kroppsliga symptom i förkylningsformat. Med andra ord avrundades januari månad med en total distans på 50 km. Allt annat än önskvärt när jag är i behov av alla kilometrar jag kan få. Men jag kan inte göra något åt de månader som varit utan fungerande löpning, jag kan endast påverka idag och kommande månader. Löpschemat är således uppdaterat och om jag lyckas med det jag önskar borde jag kunna få ihop omkring 2´000 km till slutet av maj.

I mitt sällskap för att lyckas med ovanstående distans har jag en ryggsäck som jag fått låna av Mr Sjögren för att testa om det är möjligt att förverkliga kommande utmaning i sommar. En utmaning som kommer kräva sin träning och är snäppet klurigare att fundera ut än förra årets utmaning. Eftersom mycket distans numera kommer att bli i terräng, har jag garderat mig med mycket kexchoklad då jag misstänker att jag har en dold talang för att springa vilse. Vilse i värmlandsskogarna är inget jag önskar men det är aldrig fel att vara förberedd inför vad som kan hända. Just nu ligger ryggsäcksvikten på ca. 2,7kg en vikt som förhoppningsvis kommer att öka framåt mars/april. Fram tills dess får jag lulla på så gott det går och successivt öka på distansen, en del utrustningsfunderingar kvarstår att klura ut och likaså kommande vägval. Som tur är har jag några månader på mig dock kommer studierna förmodligen att kräva sin kunskap i form av tid. Får se när nästa uppdatering kan ske, förhoppningsvis inom kort....

Framsteg

Som jag skrivit tidigare rusar verkligen tiden förbi, på ett sätt som jag just nu kan känna att det vore skönt att ha en handbroms för att hinna ikapp sig själv igen. För två veckor sedan hade jag ett möte som öppnade upp en hel del möjligheter för en ny utmaning redan till sommaren. En utmaning som för var dag växer inom mig och som jag allt mer vill göra, dock återstår mycket i planeringsform kontra se möjligheter och mindre salutogena möjligheter. Träningsmängden i januari månad är katastrofalt dålig, ett löppass har blivit avklarat men inte mer än så. Vilket beror på min eviga förkylningskänsla som egentligen hängt i sedan augustimånad, och som nu härleder mig till ett besök på vårdcentralen kommande vecka för att se om kroppen spelar mig ett spratt eller om det finns något som stökar runt i systemet.

Infinner mig numera tillbaka i  Värmland och har sista examinationsinlämningen idag innan vårens termin påbörjas på måndag. Livet rullar verkligen på i ett och jag inväntar fortfarande att en ledighetskänsla någon gång ska infinna sig. Om planerna inför sommarens utmaning går i lås kommer jag förhoppningsvis återigen att få uppleva friheten och dess ledighetskänsla. En känsla som är obeskrivlig och helt klart värt att upplevas igen. Planer inför hösten har börjat ta form lite utifrån hur sommarens utmaning kommer att se ut. Om jag kommer att kunna införliva dagens funderingar kommer en ny utmaning att inkludera tiden mellan 1 juni till 31 augusti, har jag lite tur kanske jag kan påbörja utmaningen redan vid kristi himmelsfärdshelgen men då krävs det verkligen en stor gnutta tur. Tills den 1 juni återstår dock 132 dagar och tills dess har jag en hel del kvar att ordna även om det sakteligen går framåt.

Första veckan...

Tiden rusar verkligen förbi, första veckan i januari är redan på sin sluttamp. En vecka som inkluderat mycket praktik och studier men väldigt lite löpning. Min sista vecka i Skåne inleds imorgon vilket gör att återresan norrut närmar sig med stormsteg och således också nya vardagsrutiner. Om en ny utmaning i en större skala ska kunna förverkligas redan till sommaren är jag verkligen i behov av nya vardagsrutiner. Rutiner som inkluderar träning - mat - sömn - studier i en kombination som får vardagen att fungera. I skrivandets stund känns det rätt hoppfullt även om den del komfortabla uppoffringar kommer att få göras. För övrigt känns det tämligen svårt att hålla bloggen aktiv, dels utifrån att mitt vardagsliv är lite väl "Svenson, Svensson" likt och erbjuder inga inslag av oanade roligheter och således infinner sig inget direkt bloggvärdigt. Löpningen rullar ju knappast på även om jag borde få fart på kilometrarna så snart som möjligt - helst igår. Därtill känner jag en viss osäkerhet över hur mycket jag kan tyckas känns ok att skriva om, angående kommande utmaning innan jag verkligen vet om det är möjligt att införliva mina funderingar. Genom att få människor vet om mina funderingar minskar också pressen på att faktiskt införliva utmaningen tillika pressen över att klara av en ny utmaning. Men en ett fåtal människor vet om vad jag funderar på vilket underlättar min egen förståelse över vad som är att rekommendera eller inte. En ny utmaning innebär för mig att jag inte riktigt behöver göra lika eller samma amatörmässiga beslut kring en del viktiga aspekter som jag gjorde under förra årets utmaning. Morgondagen kommer förhoppningsvis erbjuda nya perspektiv och infallsvinklar på mina funderingar, frågan jag förmodligen aldrig kommer att få svar på är dock vad som egentligen är möjligt?

Nytt år och nya möjligheter

Jag avslutade det gångna året med Sylvesterloppet i Helsingborg, en trevlig 10km runda och i förträffligt löpväder kunde det inte bli mycket bättre. Tiden är jag inte riktigt nöjd med då det var en ganska bra försämring av mina tidigare tider på den distansen men att springa 10km och veta att det likväl blir ett personbästa känns rätt bra. År 2016 blev således året som jag för första gången sprang in 120 mil vilket rent hypotetiskt sett kan motsvara sträckan Treriksröset - Kårböle/Los. År 2016 blev också året då jag promenerat 2´616 km vilket innefattar Sveriges längd och lite till. Årets totala kilometersamling stannade vid 3816 km och är lite retligt nära 400 mil. Men 400 mil hade varit nåbart om min egen lathet inte vore så stor vilket gör att bitterheten är självförvållad.

Nytt år ger också möjligheten till nya möjligheter, idag är således den första dagen inför kommande utmaningar. Och med det är det nog dags för årets första löpning...

Några få kilometer

Jag lyckades med konststycket att snöra på mig löparskorna efter praktiken idag och fick in några kilometrar till i benen. Känslan i kroppen kändes mycket bättre än väntat och benen kändes näst intill fjäderlätta, stunder som nu får mig att tvivla på förkylningskänslan som kommer och går. Dock återstår helgens utmaning... Förmodligen tvivlar jag kanske inte riktigt lika mycket efter helgen, men med ett nytt år på intåg vankas nya möjligheter. Jag sitter i skrivandets stund med en inlämning i idrottspsykologi som bland annat berör mentalträning, målsättningar, prestationer och avspänning samt dess olika fördelar kontra nackdelar. En del av det som jag läser berör motivation och den egna motivationen hos individen som utövar idrotten för att nå en framgång, dock blir jag aningen konfunderad eftersom för mig personligen kan jag tänka mig att motivation är en sak och att vilja är något helt annat. Mycket utav det jag nu läser sätter jag i perspektiv till sommarens utmaning, vid flertalet tillfällen var min motivation väldigt låg och näst intill obefintlig till fortsätta gå, medan min vilja att nå söderut var starkare och blev min morot för att fortsätta traskandet. Mmm... blir mycket funderande när kurslitteratur läses, förmodligen på både gott och ont även om jag mest upplever det som gott då jag förhoppningsvis kan hitta rätt metod för att kunna identifiera viljan.