Tidigare i dag funderade jag lite över vad som gör en utmaning till att bli en utmaning. En fundering som jag inser är tämligen hopplös eftersom den inte kan resultera i något konkret svar. Men likväl kan jag inte låta bli att fundera kring utmaningar, speciellt kring kampen som jag själv kan uppleva under en utmaning. Även om jag sitter och funderar över nya utmaningar i likhet med den jag precis klarat av infinner sig en viss kamp och utmaning även i vardagslivet. Kampen om kunna få igång vardagslöpningen är en utmaning i sig själv, en utmaning som jag försökt övervinna under flera år men inte riktigt lyckas kunna vinna (än). Om jag kan klura ut min egen möjlighet att lyckas och bibehålla en fungerande vardagslöpning kommer mina framtida utmaningar förmodligen att bli lite lättare (om än mycket roligare) att utmana.
Ibland och lite så där lagom ofta kan jag fundera på vad som egentligen blir till en avgörande faktor för att en möjlighet ska kunna skapas. Jag tänker utifrån min tidigare utmaning och den erfarenhet jag fått i och med att jag klarade av skapa dess möjlighet och därtill ta chansen som gjorde den till att bli en verklighet. Om jag tänker mig en ny utmaning infinner sig en del begränsningar, begränsningar som i skrivandet stund med är frågetecken och som jag i första hand behöver räta ut. De första frågorna som jag klurar på är:
- Hur många dagar behöver jag (har jag möjlighet att använda mig av)?
- Hur mycket har jag råd att låta en utmaning att kosta?
- Vad vill jag hitta på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar