Höstterminen börjar så sakteligen att komma igång, tre av fyra kurser är igång vilket känns väldigt spännande. Vad som är lite mindre spännande är att det känns lite klurigt att komma in i ordentliga vardagsrutiner. Rutiner som underlättar för både studier och träning, denna vecka har jag i alla fall än så länge fått ihop en fungerande löpträning på morgonen. Eftermiddagar har dock en inbakad trötthet som gör det lite klurigt att få igång löpningen, något som jag inom kort verkligen hoppas kunna hitta en lösning på.
Trötthet är ett intressant fenomen som jag på något vis upplever kan ta sig olika uttryck, dels i en fysisk trötthet och därtill en kognitiv trötthet. Men samtidigt kan känslan av trötthet kännas olika, och det är något som jag tycktes upptäcka väldigt mycket på min utmaning. En kognitiv trötthet i form av bearbetning av intryck och magiska vyer men också en fysisk trötthet av att avverka allt längre dagsdistanser. Samspelet mellan knopp och kropp är på så vis en väldigt intressant komponent. Även om kroppen många gånger i sin fysiska trötthet ville sluta kunde knoppens pigghet resultera i några extra kilometrar men om jag upplevde en kognitiv trötthet var det mycket svårare att nå vad som för dagen var ett utsatt mål. Trötthet i dess form som erbjuds i en utmaning är fantastiskt att få uppleva eftersom det i alla fall för min egen del kändes som att jag i de stunder verkligen gick utanför " The Comfort Zoner". Känslan av utveckling är helt klart magisk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar