Vecka 8 - 9 - 10 - 11 - Mot nya utmaningar

Veckorna rullar på och jag får erkänna att mitt mål med ett inlägg per vecka är lite överkurs för min egen del. Dels för att jag helt enkelt inte har något att blogga om och dels upplever jag mitt vardagliga liv tämligen tråkigt och händelselöst i skrivandets stund. Dock har det hänt en hel del den senaste tiden speciellt på arbetsfronten. Jag har för cirka tio dagar sagt upp mig från mitt nuvarande arbete och i samma veva även skrivit på papperna för mitt nya arbete. Oväntat så har detta beslut om att prova på en ny arbetsplats resulterat i en möjlighet att ta ut min innestående flextid. Eftersom jag är morgonpigg av mig har jag lyckats skrapa ihop en hel veckas ledighet i flextid, det ger mig nu en oväntad möjlighet att förverkliga min idé om att göra flera små utmaningar. Sommaren år 2018 hoppades jag skulle ge mig chansen att skapa mindre utmaningar vilket aldrig blev av på grund av arbete och köp av stuga. I år har jag planerat in sommarsemester i majmånad och tågbiljetterna är bokade för en lite större utmaning. Men innan dess kommer jag nu oväntat få möjlighet att testa min utrustning och mina idéer om vad som kan fungera eller inte i god tid innan min egentliga semester.

Angående utrustning så kämpar jag just nu med att få ner vikten på de attiraljer som kommer få följa med i ryggsäcken. Det jag upplever som svårast är två saker, dels valet av kläder och dels vilken mat kommer jag kunna ta med mig. I valet av kläder infinner jag en svårighet i att våga chansa, jag behöver få ner vikten som just nu infinner sig på 3,8 kg (exklusive mat och småsaker) och samtidigt ha möjligheten till att kunna hålla mig varm. Den svenska sommaren kan ju erbjuda både värme och rejäl kyla samt kan jag kanske inte riktigt räkna med att sommaren har börjat i maj månad och än mindre om två veckor. Frågan jag leker med just nu är om jag ska ha med mig byxor eller inte, långkalsonger med windstopper funktion kommer få följa med men om jag sedan enbart kommer ha med mig shorts eller långbyxor och/eller regnbyxor är min stora gåta. Den andra stora gåtan är mitt eviga bekymmer med mat, vad blir det för mat?... Eftersom jag i år kommer ta med mig ett stormkök infinner sig möjligheten att faktiskt tillaga något själv, dock vet jag inte riktigt vad det kan tänkas vara. 

Hittade min karesuandokniv idag och den kommer få följa med på årets utmaningar, eftersom jag nu jagar vikten i ryggsäcken provar jag att ta till alla knep och knåp jag känner till för att få ner vikten och således fick tandborsten sig en omgång. Jag har också som målsättning att själv minska i vikt innan maj månad. Årets första mini utmaning kommer att introducera sig redan om två veckor, det ger mig två veckor till att packa och packa om ryggsäcken, efter två tidigare utmaningar har jag åtminstone lärt mig att det kan vara en fördel att ha lite koll på vad som följer med eller inte. Inom dessa två veckor kommer även tältresning att tränas så snart vädret blir lite trevligare. Förhoppningsvis kommer jag att kunna uppdatera bloggen lite mer under dessa två veckor för att skapa lite koll på packning och ge mig själv en chans att reflektera över vad det är jag tar med mig ut i år. Tidigare i veckan vaknade jag upp till ett vinterlandskap och då är det omöjligt att låta bli att snöra på sig löparskorna innan jobb...

Vecka 7 - I pannlampans sken

Denna veckan har introducerats på ett litet tuffare sätt än väntat, mitt arbete har bjudit på överraskningar som ur det ena perspektivet är väldigt fascinerande men som ur ett annat perspektiv är mycket energikrävande. I måndags blev det således ingen träning, då hemkomsten blev senare än väntat och energinivån var under all kritik när jag väl kom hem. Jag börjar inse att jag behöver förbättra mina måltider och därtill försöka få in fler mellanmål under en arbetsdag, jag slarvar alldeles för mycket med maten vilket i sig påverkar allt annat jag gör. Blev dock en löprunda efter arbetstid i tisdagskväll och det kändes fenomenalt. Blev ingen längre runda utan jag rullar på så sakteligen på min nuvarande favoritrunda som innehåller allt från gigantiska elstolpar till flertalet matställen för dovhjortar och ett oändligt virrvarr av grusvägar. Energikicken från löpningen höll sig kvar till onsdag morgon då det blev en morgonrunda på snarlik distans. Just nu känns det bäst att leka fram löpningen och således får distanserna bli lite vad de vill men jag hoppas inom kort kunna trappa upp distansen. Blev en runda igår på kvällen också, kroppen känns riktigt bra dock fick jag nog på mig en tröja för mycket och rundan blev något varmare än väntat. Jag längtar verkligen till ljusare tider samtidigt som mörkret får mig att träna på mina svagheter, den mentala självkontrollen är verkligen i en tuff träningsperiod då varenda löprunda erbjuder smärre panikattacker.

Ibland blir det inte roligare än vad jag själv gör det till och att leka med pannlampan i totalt mörker är stundtals lite kul. I alla fall när jag får sällskap av månen på min runda. Känslan av att hitta ut i skogen igen är fantastisk och mer eller mindre omöjlig att få ner i ord. I mina mentala förberedelser inför kommande utmaning nöter jag just nu mentala liknelser men vad jag kommer att möta i nästa utmaning. Känslan av ensamhet i totalt mörker med endast ryggsäcken som sällskap är ovärderlig att kunna hantera i en utmaning, speciellt när jag vet att en ny utmaning erbjuder tidiga starter och eventuellt sena kvällar. I år funderar jag på att testa gränserna utöver vad som är rimligt, vilket gör att distanserna förhoppningsvis kommer bli överförväntan. Dock är det mycket som återstår i form av förberedelser innan jag får svar på om det jag tror faktiskt är möjligt.

Veckans bok blev i alla fall läst denna vecka, och det blev en bok som jag haft liggandes i bokhyllan sedan år 2014 utan att jag riktigt tagit mig an att öppna och läsa den. Det är en bok vid namn Det var inte mitt fel - om konsten att ta ansvar skriven av Ann Heberlein, boken som sådan var tämligen lättläst och som inkluderade en del intressanta perspektiv på människan. Dess titel är passande i förhållande till mitt stundande arbete som berikar mitt liv med dagliga reflektioner omkring mänskligheten och förmågan att tänka och resonera.  

Utöver arbete och löpning har renoveringen rullat på i stugan, så sent som i torsdags infann sig en del av diskbänken vilket bidrar till att jag inom kort kommer kunna använda mitt första riktiga kök sedan fem år tillbaka. Tanken på att kunna använda en ugn på daglig basis är tämligen spännande, samtidigt som mina förutsättningar drastiskt ökar för att kunna äta mer energirikt och sundare mat. Nu när det börjar bli allt ljusare om kvällarna då börjar även himlavalven erbjuda magiska vyer...

Vecka 6 - I väntan på löpning

Jisses, årets inledande planering har verkligen kraschat totalt utifrån min dunderförkylning som hittar nya sätt att uttrycka sig för varje dag som går. Ännu en vecka har fått fokus på vila och återhämtning efter några långa arbetsdagar. Jag saknar allt mer löpningen och det går inte en dag utan att jag tänker på årets utmaningar och känslan av landsvägslivet. Insamlandet av kilometrar inför årets utmaningar går allt annat än bra just nu, samtidigt inser jag att det ännu finns tid kvar att komma igång med löpningen. Mars och april månad kommer att vara viktiga månader i min förberedelse och ju fortare jag kommer igång med träningen igen dess bättre. Det som jag upplever mest positivt just nu är att den utrustning jag kommer använda redan är i ordning och det ger mig gott om tid att träna in en packningsteknik samt testa utrustningen flertalet gånger om innan avresa. Detta är för min egen del något nytt eftersom jag tidigare packat allt jag tagit med mig ut på landsvägen mer eller mindre i sista stund, samt har jag aldrig riktigt tränat in mig på vad det är jag vill eller inte vill ha med mig. Detta året har således många möjligheter att erbjuda för min egen del och jag tänker förvisso använda en del av de attiraljer jag använda under år 2017 vilket kommer underlätta otroligt mycket.

Eftersom en förkylning inte bara strular till min träning utan även mina studier fick jag idag möjligheten att kombinera nytta med nöje, test av pannlampa är aldrig fel när tentor ska skrivas. Just i skrivandets stund har jag halkat efter något i mina studier men med mycket envishet och lite mer planering så kommer jag förhoppningsvis hinna ikapp innan nästa helg. Efter några timmar med näsan i boken fick jag energi till att ge mig ut på en test runda, förkylningen har verkligen varit seg och idag kändes kroppen relativt pigg och jag tog chansen att bege mig ut i regnet. Jag fick provat min nya reflexväst som jag inhandlat utifrån att jag snart hoppas kunna springa till mitt arbete och för att varken jägare eller bilister ska se mig som ett hot känns det värt denna lilla investering för att synas bättre. 

Efter dagens löpning känns det inte helt fel att komma hem till brasan igen, kroppen svarade förvånansvärt bra på löpningen även om hastighet och distans kanske inte var det bästa. Tiden tickar på och även om februari bara är i sin början kommer jag få kämpa för att samla distans innan majmånad. I år är det av en extra stor vikt att jag får in kilometrar och framförallt mil i benen innan avresa vilket egentligen beror på den distans som jag hoppas kunna bemästra per dag. För min del har jag lagt ribban långt över min förmåga, men utifrån att jag vet vad som är möjligt handlar det mer om självdisciplin och strategi för att få mina drömmar att uppfyllas...

Vecka 3-5 - Förkylningstider & planering för nya utmaningar

Januari är numera förbi för i år, och för min egen del har januari till största del inkluderat en seg och långlivad förkylning som inte riktigt vill bryta ut. Vecka tre till och med fem har således mest ägnats till att få förkylningskänslan att retirera, arbetat har jag kunnat göra dock med en trött, tung och seg känsla i kroppen. Således har varken läsning eller träning blivit av eftersom min fritid de senaste veckorna har spenderats till att sova och göra så lite som möjligt. Enstaka tentor har jag hunnit med men i övrigt står jag i valet och kvalet om jag ska ge mig ut i löparskorna för att påtvinga förkylningen att bryta ut riktigt ordentligt alternativt om jag ska vila några dagar till för att se om kroppen kan återställa sig själv... En riktigt klurig fråga att hitta ett bra och förnuftigt svar på.

I skrivandets stund pågår en riktigt skånsk vinter utanför ytterdörren med lite snö och kyla samt en hel del slask. Längtan ut i löparskorna är således enorm för min egen del eftersom det knappast finns något bättre än att ge sig ut i nysnö och springa vilse. Eftersom jag denna helg känner mig lite piggare än tidigare dagar har jag till stora delar planerat klart sommarens semester eller rättare sagt sommarens utmaning, det blev till att väga lite utrustning igår samt beställa de sista attiraljerna som jag tror kommer kunna göra susen i sommar. Som det ser ut nu borde jag kunna ge mig ut redan i maj på min utmaning och kan förhoppningsvis tillägna mig fem veckor på vift. Om jag räknat rätt blir det som mest 33 dagar som jag har till mitt förfogande, men en förhoppning finns hos mig om att jag ska kunna använda så få dagar som möjligt. Det som jag upplever svårast i min planering är att beräkna distansen, och eftersom jag vill utforska lite annat längs med vägen så blir distansen lite mer krånglig att beräkna. Nåväl det är tur att jag har 93 dagar kvar till mitt förfogande att beräkna distans samt till testandet av utrustning. Största skillnaden i år sett till tidigare år är att jag verkligen inte vill ge mig ut på en utmaning utan att känna den rätta känslan för utrustningen jag har med mig samt den rätta känslan i att få in betydligt fler kilometer under bältet...

Vecka 2 - En experimenterande månad

Andra veckan inleds med ett dunder och brak av förkylningskänningar eller så kallat illusioner om förkylningstider, dock infann sig möjligheten att under helgen planera in veckans samtliga träningspass vilket gör att jag verkligen hoppas på att förkylningen (om det ens är en förkylning) försvinner lika fort som den dyker upp. Förra veckan fortlöpte oväntat bra och jag förvånades över att jag faktiskt fick gjort det mesta i min planering. Denna veckan skiljer sig inte speciellt mycket från förra veckan mer än att jag faktiskt lyckats få gjort fem tentor i kursen rättspsykologi. Vårterminen erbjuder flertalet kurser så som rättspsykologi, kriminologi, mer psykologi samt lite huliganism som samhällsfenomen. I kombination med ett heltidsarbete och därtill ett behovsarbete samt renoveringen av stugan och träningen känns det ibland som att livet verkligen behöver sin planering och strukturering för att allt roligt ska kunna hinnas med. När ett heltidsarbete erbjuder semestertider finns det förvisso möjligheter att skapa nya utmaningar, inte nog med att ett arbete finansierar en utmaning, när kurserna slutar till sommaren känns en ny utmaning som en fenomenal belöning efter ytterligare en termins grubblerier med tentor och studietider. Dock vill jag i år lyckas bättre med min utmaning vilket gör att jag behöver fokusera allt mer på att hålla mig till min planering och inte tappa fokus. Denna vecka har jag dock endast hunnit med att läsa en bok, det blev ännu en kriminalroman vid namn Tre minuter författad av Anders Roslund och Börge Hellström, en bok som helt klart levde upp till mina förväntningar och mer därtill. Med tanke på att det blir en hel del läsande i studielitteratur känns det rätt och riktigt att hinna med lite nöjesläsning också. Jag känner verkligen att jag saknat tid till att läsa och speciellt läsning där jag inte har några krav på mig att studera texten i syfte att återanvända den i någon annan mening. Om jag lyckas bibehålla dessa lässtunder kanske det blir ett minimum på 52 lästa böcker under året (en per vecka) vilket skapar ett nytt dilemma då jag inte riktigt vet vilken bok det blir härnäst.

Min planering har just nu störst fokus på träningen, således har veckans löpning rullat på riktigt bra och som planerat. Gårdagens löpning var helt klart kyligast denna vecka och tillika mycket uppfriskande. Styrketräningen går det dock lite sämre med detta när jag i tisdags lyckades med konststycket att på något sätt sträcka eller tänja ut en muskel/muskelfäste vid nedre magmusklerna. I stunden var det inget jag noterade men ack och ve för att försöka göra resterande magövningar och att överhuvudtaget skratta denna vecka har varit olidligt spännande. Måndagens benpass var också en raritet när jag efter ett fåtal övningar insåg att jag behöver lite mer finjusteringar i antalet reps kontra vikt, detta resulterade i en monsterträningsvärk som under onsdagen och torsdagen var ett fenomen i sig själv att hantera. Jag uppskattar förvisso träningsvärk eftersom träningsvärken påminner mig om hur viktigt det faktiskt är att träna för att kroppen ska fungera optimalt. 

Jag springer just nu i ett par Merrell Trail glove 4 som jag funderat på att inhandla tämligen länge. Skorna är den modell som jag tänkt prova att använda på min "semester" och således på en utmaning. Det som skiljer sig lite i år och från tidigare år när det kommer till skor och utmaningar är att jag redan nu vet vilken typ av sko jag vill springa i och att jag faktiskt har skapat möjligheten att springa in mig med skorna i god tid. Än så länge fungerar skorna långt över förväntan dock är jag inställd på att jag kommer att behöva ett par till inför själva utmaningen. Nåväl, januari månad kommer förmodligen att bli en experimenterande månad och således får den bli vad den blir... 

Vecka 1 - Kontinuitet

Årets första vecka är avklarad och märkligt nog känns det bättre än förväntat när det kommer till planering och träning. Denna första vecka har till största del varit en prövovecka, där jag testar om det för mig fungerar att få in allt i mitt liv som jag önskar få gjort eller få möjligheten att göra mer utav. Jag kommer försöka hålla liv i bloggen med förhoppningsvis ett inlägg per vecka, mest för att jag ska underlätta för mig själv och för min egen skull. Detta då det kan finnas brister som så väl fördelar i det jag gör eller planerar och som kan ge mig mer kunskap om mig själv och vad jag kanske borde ha ändrat på eller tänkt på.

När nu årets första vecka snart är förbi har också min "Episod I" börjat vilket inkluderat löpning både på tisdag, torsdag, fredag samt kanske (idag) lördag. Egentligen borde jag ut på en löprunda idag men just nu vet jag inte om en förkylning börjar bryta ut vilket gör att jag får avvakta hur det känns under dagen. Onsdagar och kanske även söndagar kommer att erbjuda promenader, och det med extra vikter som förmodligen kommer att öka succesivt under året. Denna vecka var viktvästens vikt 4,2 kg och kommande tre veckor kommer jag att ha samma vikt och därefter öka vikt var tredje vecka. Söndagar har jag tänkt som vilodagar och därav är en promenad inte ett nödvändigt måste, utan får fungera mer som ett sätt att bli av med rastlösheten om den kommer att infinna sig.

Veckans styrketräning har erbjudit nya möjligheter till träningsvärk, och träningsvärk det har jag allt haft. Min planering för styrketräningen är att måndagar, onsdagar samt fredagar är fokuserade på benmuskler, tisdagar och lördagar fokuseras på rygg och mage och torsdagarna ges tillfälle att arbeta med axlar och armar. Eftersom det nya året introducerades på en tisdag började min styrketräning med rygg och mage, grundprincipen för mig med styrketräningspassen är att jag väljer ut cirka 4-6 övningar per område och därefter blir det 4 set * 12, 10, 8, 6 reps (förutom för svårare övningar där jag droppar till 3*15). För min egen del tror jag att detta är det bästa för mig eftersom träningen blir väldigt enkel och jag får möjlighet att träna upp samtliga svagheter. Just nu behöver jag stärka både ben och rygg vilket gör att jag inledningsvis på året ägnar dessa lite mer uppmärksamhet. Det som inte fungerat i veckan är faktiskt mina styrkepass fokuserade på ben, detta förmodligen för att jag inte strukturerat upp dess innehåll riktigt, samt missade jag ett mellanmål i onsdags vilket gjorde att kvällen inte blev som jag tänkt mig. Min planering kan således finjusteras inför kommande vecka. I kombination med löpning kommer många nuvarande svårigheter att lossna och det tämligen fort för mig, samtidigt som jag vet att det jag behöver allra mest är kontinuitet i både löpning, styrketräning och kosthållning. Givetvis kommer jag tillåta mig själv att njuta av lite godsaker och god mat, men god mat och godsaker kan ju faktiskt vara av ett nyttigare slag också.

Det som onekligen fungerat för mig denna vecka är att jag lyckats få in en timmes läsning varje dag, eftersom min hög med böcker som jag verkligen vill läsa men som sällan blir av bara växer, är det i år dags att börja beta av lite böcker. Denna vecka har jag läst ut boken Arthur och hans vänner och andra berättelser om hundar som fått människor att hitta sig själva - författad av Mikael Lindnord, samt har jag nästlat mig in i boken De underkända - författad av Michael Hjort och Hans Rosenfeldt.
Utav dessa två har jag haft mest nöje av att läsa Arthur och hans vänner, dels har jag inte läst klart De underkända samt är jag lite missnöjd över hur den sistnämnda boken illustrerar Helsingborg och även det faktum att författarna "tryckt in" för mycket problematik kring huvudaktörerna. Som tur är vankas andra kriminalromaner i min bok hög och det ska bli spännande att se hur många böcker som kan läsas under kommande år.

Inför kommande vecka behöver jag verkligen finjustera mina styrketräningspass samt få in mer effektiv studietid, vilket innebär att jag kanske helt enkelt får låta bli att ta sovmorgon och ta tag i det som ska göras istället. En sak som är säker, planering och justeringar görs bäst framför kaminen och med nybryggt kaffe... 

År 2019 - förändringens år?

I skrivandets stund funderar jag på hur år 2018 kunnat passera förbi i livet utan att jag riktigt noterat att ett helt år har försvunnit alldeles för fort. Inledningsvis på året satte jag stora och höga förväntningar på mig själv  när det kom till träning och framförallt löpning, detta eftersom jag ansåg att jag hade både tid och möjlighet att ägna mig mer åt löpning. Löpningen lyckades rulla på bra i februari, mars och till viss del april och maj månad, under dessa månader då jag fortfarande studerade på heltid och hade inga direkta tider att anpassa mig till mer än deadlines för tentor. I våras började en skoltrötthet infinna sig och i kombination med att jag inte alls trivdes i mitt dåvarande boende där min hyresvärd allt mer blev till en energitjuv så behövde jag all tur i världen för att kunna få ett arbete och komma hemifrån mer. I maj månad fick jag dock ett arbete som kom att överraska mig ordentligt när det kommer till arbetstid och hur roligt det faktiskt kan vara att arbeta. I kombination med att stugan dök upp blev det mer arbete än löpning i syfte att kunna hitta ett alldeles eget hem. I höstas fick jag ytterligare ett arbete vilket skapade möjligheten att införskaffa stugan, därtill var det ett arbete inom det yrkesområde som jag studerat till de senaste åren vilket kändes ännu bättre. Dubbla arbeten plus en flytt samt ett köp av en stuga i renoveringsbehov och därtill både enkla och krångliga studier... tja, jag tror jag precis fick en insikt om hur det kommer sig att år 2018 löpstatistik inte nådde upp till mina förväntningar. Förra året landade totaldistansen endast på 788,01 kilometer dock räknar jag inte med alla de mil jag gått när jag arbetat, det är förvisso också träning men inte giltig som löpträning. Med ett undermåligt resultat från år 2018 finns ju endast möjligheter till en förädling under kommande år 2019, eller hur?

Jag inledde året med årets första löpning, in i mörkret när jag lämnade stugan på morgonkvisten för att återvända in i ljuset när jag kom hem när gryningen förgyller min morgon med sin närvaro. Eftersom jag fortfarande har smärta i vänster fot efter Tjörnarparens lerinpackning blir stundande löpningar bara korta distanser. Idag bemästrades endast 4,35 kilometer och min grundtanke inför år 2019 är att börja lågt och långsamt för att kunna öka på distans och mängd ju mer året rullar på. Inför år 2019 har jag delat upp året i tre episoder, vilket jag delvis inspirerats av Arthur Lydiards träningsmetoder men jag har en liten egen modifikation av innehållet i episoderna och där varje episod består av 100 dagar. Den 1 januari till och med 10 april motsvarar episod I och den är tillika den samma som Mr. Lydiards metod och fokuserar på mängden eller för min del volymen. Mängd eller volym, ordet har ingen betydelse när syftet är densamma det vill säga få in kontinuiteten i löpningen och samla kilometrar så att de blir till fler mil. För min egen del får jag börja med låga distanser för att succesivt och cirka var tredje vecka öka på mer och mer distans. Ett kortsiktigt mål blir att kunna använda löpning som transportmedel till och från mitt arbete, således är det ett av mina många delmål i år och motsvarar cirka 20 kilometer per dag och helst fyra till fem dagar i veckan. 

Med tanke på alla jägare som finns i skogen och som ibland även skjuter på löpare så känns det bäst att lysa med sin närvaro i skogen, i alla fall på morgonrundan. Efter episod I infinner sig episod II som börjar efter den 10 april och sträcker sig fram till 27 juli, denna episod erbjuder möjligheten att finslipa teknik precis som Mr. Lydiards metoder tillhandahåller. Skillnaden för min egen del är att teknik för mig innebär till största del en ny utmaning. Om allting går i lås och året rullar på som planerat kommer en ny utmaning kunna påbörjas någon gång i början på maj månad, vilket blir en utmaning på cirka 28 dagar med teknikträning i en mer teknisk terräng och i kombination med det bästa jag vet = en ny utmaning. Nu är förvisso en ny utmaning endast 28 dagar av 100 möjliga (sett till episod II och dess 100 dagar), men mer teknisk träning blir det eftersom jag kommer behöva experimentera mig fram kring utrustning innan utmaningen kommer jag mest troligt få utforska vandringsleder som ger mig mer tekniska utmaningar. Episod III börjar således efter den 27 juli och sträcker sig fram till 27 oktober och denna episod involverar förmågan att öka i hastighet, precis samma tänk som Mr. Lydiard. Dock tänker jag att hastighet för min egen del är något helt annat än hastighet sett till hur andra människor springer snabbt. För mig blir hastighets episoden en kombination av att färdigställa en av mina utmaningar samt att samla på mig nummerlappar igen. 

Efter samtliga tre episoder återstår knappt en vecka till årets Kullamannen och mina förhoppningsvis första 100 miles, tredje gången gilt? … Skillnaden i år är att stora delar av år 2019 samt år 2020 har fått en tydlig struktur när det kommer till träning, tävling samt möjligheten att ge sig ut på nya utmaningar. Eftersom ledigheten strax innan nyårsafton erbjöd lite för mycket fritid lyckades jag anmäla mig till fyra för mig nya ultralopp som är mellan 51-60 kilometer. Samtliga i syfte att förbereda mig mer och mer inför Kullamannen, både psykiskt och fysiskt. Således får jag offra min tidigare kosthållning och därtill få in mer specifik träning för att i år både bli starkare och mer uthållig eftersom jag verkligen vill genomföra min utmaning på rätt sätt i år, samt är det dags att utmana Kullamannen på riktigt det vill säga att det vore väl om jag i år ställer mig på startlinjen med realistisk träningsmängd bakom mig... Som jag längtar att komma igång med år 2019...