En ny vecka är påbörjad och med det introduceras nya möjligheter, dock uteblir löpningen inledningsvis denna vecka då förkylningskänslan trappats upp. Jag kan dock inte låta bli att fundera på nya möjliga utmaningar och tillika försöka spekulera i vad jag utrustningsmässigt kan komma att behöva investera i alternativt låna. Utöver det funderar jag ganska mycket på huruvida det verkligen är lämpligt för kroppen rent fysiskt/psykiskt att redan till sommaren prova på en ny utmaning alternativt att vänta ett år eller två. Dels för att återhämtningen kroppsligt ska få sig en ärlig chans men även för att i så fall kunna bygga upp en större budget vilket ökar chanserna för en utmaning som kan vara aningen längre. Jag försöker också klura ut vad en kommande utmaning kan bestå av, dels i form av var start och mål kan vara samt om det är landsvägar eller skogsstigar som kan vara aktuellt. Eller en kombination av de båda alternativen?
Landsvägsalternativet erbjuder förvisso Görans resesällskap, packning och dylikt blir således enklare och transportmässigt underlättas väldigt mycket. Fördelarna med Görans sällskap är på så vis mångfaldiga men det finns en liten nackdel, eller kanske egentligen ingen nackdel i sig men för mig och på min utmaning i somras blev jag lite konfunderad över dess faktum. Att spendera flera dagar i rad med en barnvagn på landsvägar är inte alldeles riskfritt. Trafiksituationer vid flertalet tillfällen har fått mig att fundera på hur det kommer sig att jag överhuvudtaget lyckades genomföra sommarens utmaning. Många vägar var förvisso bilfria vilket förmodligen berodde på mitt vägval i kombination med att bege mig ut på vägarna innan rusningstrafiken kom igång. Görans sällskap har jag funderat kring och ur flera perspektiv är det väldigt trevligt och även en skyddsfaktor att ha med mig Göran på kommande utmaningar. Sett ur ett annat perspektiv kan det kanske vara lättare att undvika trafikerade vägar om jag inte har med mig Göran, således ges en större möjlighet att transportera mig mer fritt och är inte lika låst till att befinna mig i trafikerade situationer.
I skrivandets stund saknar jag landsvägarna mer än någonsin vilket förmodligen beror på att jag ännu i denna stund inte riktigt förstått vad jag faktiskt klarade av genom att gå i mitten av ett helt land. Sitter och trixar med ett lite längre inlägg om det vägval och så som jag tog i somras i syfte att försöka skapa mig en överskådlig bild av utmaningen. Samtidigt blir det ett sätt att minnas tillbaka och sortera upplevelser samt minnen och ännu en gång försöka förstå det jag inte riktigt kan förstå. Jag kan dock konstatera återigen att Sverige inte var tillräckligt långt för att släcka min nyfikenhet på utmaningar, jag vill längre och jag vill uppleva så mycket mer... Frågan är bara när, var och hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar