"Ume e Ume"

Tågresan till Umeå är numera avklarad, tågbytet i Stockholm gick lite över förväntan och jag är smått imponerad över att min förmåga till att hitta rätt har börjat utvecklas i rätt riktning (finns hopp inför fortsatt resa). Förmodligen hänger det ihop med mitt extra arbete eftersom jag utav oklar anledning börjat läsa skyltar. I Stockholm stod tåget på perrongen redan vid ankomst så det blev till att hitta rätt på sovkupén direkt. I kupén träffade jag på en dam från Sollentuna som var på väg till Riksgränsen för att umgås med kompisar samt en tjej från Blekinge som studerar till socionom och ska till Umeå och titta till sin lägenhet efter en tid med distansstudier. 

Innan avfärd fick vi veta att vi skulle bli totalt fem personer i kupén vilket kändes lite suspekt med tanke på rekommendationerna om att hålla distans till andra. Det hela landade till slut i att damen från Sollentuna fick egen kupé då övriga två resenärer också fick möjlighet till egen kupé. Tjejen från Blekinge och jag hade samma tilltänkta destination och med avstigning kl 02:00 kändes det inte mer än rimligt att damen från Sollentuna skulle få slippa vårt tråklande ut ur kupén mitt i natten.

Nog för att det är lite mindre än ett år sedan jag sist försökte spendera en natt på tåg är jag onekligen förvånad över hur snabbt det går att glömma bort hur det känns att sova på en gungbräda. Det blev inte mycket till sömn under timmarna på tåget och nu sitter jag i väntrummet vid Umeå centralstation och funderar på vad jag kan ta vägen fram till kl 06:00 då buss avgår vidare mot Lycksele. En sak som jag börjar känna att jag måste prioritera är mat eller åtminstone kaffe, inte för att jag är speciellt hungrig men jag kan bara inte riktigt minnas när jag hittade mat sist. Min misstanke är dock att det blir tidigast i Lycksele om jag har tiden och turen på min sida i "Lyckan".

När jag skriver detta blogginlägg kommer det in en ordningsvakt i väntrummet och frågar vart jag ska, när jag förklarar situationen med fyra timmars väntetid i Umeå får jag till svar att väntrummet stänger nu dvs cirka kl 02:30. När jag frågar var jag kan ta vägen i Umeå för att vänta får jag till svar "Ume e Ume". Jag kan inte låta bli att förundras och bli full i skratt över svaret då jag tänker att nog är jag i Ume men vart kan jag ta vägen när "Ume e Ume"? Ordningsvakten ser nog på mig att jag är i behov av lite mer tips än så, och rekommenderar mig att knacka dörr på något av hotellen för där kan jag kanske få sitta i lobbyn några timmar.

Sagt och gjort, jag knallade vidare till första hotellet men där blev det tvärstopp. Eftersom personalen behövde städa så var det inte lämpligt att jag satt där, vilket jag till viss del kan förstå. Jag knallar vidare till nästa hotell där det på ytterdörren står en skylt "Hotellet är stängt". Hoppet börjar rämna lite och kylan börjar göra sig påmind, det är inte jättekallt men om tre timmar i kylan lär kylan upplevas vara betydligt kallare. Jag investerar i ett sista försök och på Hotell Clarion/Collektion Uman får jag napp.

Nu sitter jag i en riktigt mysig lobby 
och därtill gjorde sig receptionisten besväret att bjuda mig på en kopp kaffe. Jag antar att det är mina röda sömndruckna ögon som kanske skapar lite medlidande. Men vilken lättnad det är att få spendera resterande väntetid inomhus och i värme, medmänsklighet det är finfina grejer...