Goda ting äro tre?

Förra veckan avslutades med tre nya personliga rekord på en och samma dag, antalet dagar med löpning i en och samma månad passerade i söndags 28 stycken, därtill lyckades jag få in min allra första 10 mila vecka och med det springa in mina första 100 mil i år. Att äntligen nå 100 mil är näst intill magiskt, ännu en barriär är nådd och passerad vilket skapar nya möjligheter. Sett ur ett geografiskt och hypotetiskt perspektiv har jag mer eller mindre "sprungit" ner till Stugun från Treriksröset (i princip halva Sveriges längd). För min egen del är det av en stor vikt att skilja på utmaningens kilometrar och mil som till stora delar klarades av genom att jag fick ge upp löpningen och således gå. Löpning är något mer värdefullt och på så vis känns det inte rätt att blanda ihop mina insprungna mil med mina promenerade mil, även om jag mest troligt inte kan låta bli att göra en årskalkylering av kilometrar runt nyår. Mil är ju trots allt mil och även promenerade stärker benens funktionalitet vid löpning, om än löpning är lite mer glädjefyllt...

Knappt 12 dagar kvar till Kullamannen och dess 63-66 km, med ovanstående mil i benen kan jag bara konstatera att jag i år har 60 mil mer insprungna i mina ben än förra året. Mil som kanske kan ge mig en möjlighet att komma i mål under 12 timmar. Förra årets Kullamannen var mäktigt och i år lär kanske inte samma känsla av mäktighet att infinna sig i och med att förra årets möten och upplevelser var lite väl övermäktiga. Däremot lär det bli kämpigt, mäktigt, samt utmanande i dess äkta Kullamannen anda. Tomhetskänslan börjar infinna sig och växer sig allt större ju närmare den 5 november kommer, en tomhet vars känsla är mer eller mindre magisk. En tomhet som snart blir fylld av oförglömliga minnen och en känsla som är djupare än förståelsen själv. En kamp, ett pannben och en okuvlig vilja... Vad mer kan behövas en skräckinjagande höstlördag på Kullaberg? Får erkänna att en viss oro infinner sig, mest över vad vädrets makter lär hitta på och därtill hur pass bra min kropp och mina ben svarar på all träning och i den terräng som snart ska utmanas...