Hos Ann och Dennis fick jag träffa på nya bekantskaper, en av dessa är Gissa som är ca 12 veckor och rena rama busmaskinen. Sovmorgon blev det allt trots att den lilla busen gjorde allt för att påkalla uppmärksamhet...
Efter en mysig torsdag åkte jag hem och fick äntligen träffa pappa igen, riktigt härligt att vara hemma igen. Samt är jag riktigt glad för all hjälp jag fått från pappa som under resans gång kört skytteltrafik för att hämta ut packet som jag skickade hem med jämna mellanrum under resan.
Efter en natt hos pappa var det dags för första flyttlasset och förvånansvärt nog blev jag överraskad över hur mycket vi fick med oss i första körningen. Att därtill få ordning på ett hyfsat flyttkaos redan första kvällen känns tämligen bra. Förvisso går allting i slowmotion då jag fortfarande stapplar mig fram i tillvaron. Framför allt infinner sig två ömma knän, en märkbart trött rygg och två ofrivilligt stela fötter. Samt infinner sig den obligatoriska sega kognitiva verksamheten, att gå in i en affär är verkligen ett sätt att utmana hjärnan med stimuli. Men som tur är kommer allt att lägga sig inom en vecka eller två sen blir det åter dags att gå tillbaka till planeringsstadiet och utvärdera ännu en utmaning samt se över möjligheten till att fullfölja årets utmaning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar