I väntans tider... Idag har jag varit rastlös och det känns som att den eviga väntan aldrig tar slut. Att vänta är förvisso något positivt eftersom det ger mig tid till reflektion vilket ger mig fler perspektiv på min utmaning. När jag för några år sedan studerade fick jag vid flertalet tillfällen höra samt läsa om uttrycket "Learning by doing" som ska ha myntats utifrån John Deweys uttryck "Learn to do by knowing and to know by doing", vilket inkluderar att ett lärande sker genom teori och praktik samt reflektion och handling där enheterna tillsammans skapar en helhet i lärandet. Under tiden jag studerade uppmärksammades uttrycket som mer specifikt vid problemlösning, dock är det ett uttryck som fastnat hos mig utifrån att det är användbart och applicerbart inom mångfacetterade områden. Precis som uttrycket "trial and error" som lär ha myntats av Alexander Bain och som innebär att när lärande sker slumpmässigt genom att en person provar olika beteenden som respons på ett stimuli och sedan upprepar det specifika beteendet om det blev ett positivt resultat för personen. Det sker ett lärande genom att personen provar och misslyckas och sedan provar på nytt igen med ett kanske mer önskvärt resultat. För min egen del är det två intressanta uttryck sett till hur jag kan applicera dem på mina utmaningar och hur jag kan förändra mitt förhållningssätt till det jag gör när förutsättningarna förändras på en utmaning.
Denna utmaning har redan flertalet gånger spelat ut mig sett till min tidigare planering, att behöva ändra resväg och att behöva resa längre söderut för att starta samt att behöva bryta för återhämtning är samtliga delar som jag inte riktigt räknat med innan min semester började. I och med alla förändrade förutsättningar får jag ett gyllene tillfälle att lära känna mig själv mer och hur jag kan förhålla mig till ändrade planer. Dessa vilodagar som varit har för min del inkluderat en hel del efterforskningar omkring de bekymmer jag upplevde innan i veckan, vilket nu gör att Resorb har packats ner i ryggsäcken om utifall att jag kommer få liknande besvär igen så har jag något nytt att testa innan jag sätter mig på ett tåg hem igen. Samt har jag fördjupat mig lite i hur jag kan ta hjälp av mina egna kognitiva förmågor för att hantera eventuella fysiska reaktioner. Jag har även inhandlat mat (och mutgodis) som jag hoppas fungerar bättre och nu har jag lite mer koll på hur långt det är mellan affärer vilket skapar bättre förutsättningar sett till att inte bära med mig mer mat än nödvändigt. Det är mycket fixande och trixande samt problemlösningstänkande utifrån att försöka bibehålla ett så öppet perspektiv som möjligt på utmaningen. Det vill säga att jag tänker mig att det egentligen inte finns några problem på utmaningen utan det som kan upplevas som problem behöver beskådas ur ett annat perspektiv eller ur två eller tre andra perspektiv... Utmaningen är möjligheternas möjlighet med andra ord.
Idag har jag haft en fundersam dag och det känns tämligen bra eftersom det känns som att jag är rättså tillfreds med de beslut jag än så länge har tagit i denna utmaning. Att åka hem och hämta raggsockar är inte alls tokigt med tanke på att det kan bli fler frostiga nätter. För att inte ägna hela dagen till grubbleri blev det till att samla några kilometer på löpbandet dels för att benen och fötterna inte ska bli för bekväma inför kommande vecka och dels för att jag ska komma någonstans i The Great Virtual Race Across Tennessee tävlingen (än så länge är jag inte ens förbi Memphis). För övrigt blir det en tidig uppstigning imorgon sen väntas nästan en hel dag på resande fot... Imorgon bär det äntligen av (igen)… Mot Värmland och Sherwoodskogen!...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar