Ännu en natt med frost, maj månad känns inte riktigt som den ultimata månaden för årets utmaning. Kylan har ännu en gång bitit sig igenom tältet och sömnen har varit obefintlig. Vildsvinsbökande och en del hjortskrik har hörts under natten men för övrigt varit en lugn natt. Regnet slutade nästintill i samma stund som jag fick upp tältet och vinden har inte fått tag om tältet då jag äntligen hittat en plats med lä och med mjuk mossa att sova på.
Nu på morgonen var det allt svårt att lämna sovsäcken, jag försökte ta sovmorgon men det ville sig inte då kylan är alldeles för påstridig. Samtidigt kändes det som att jag lika bra kan kravla mig upp och få igång kroppen samt kanske känna lite värme. Det är en ganska grå dag att vakna upp till men som tur är skymtar solen bakom molnen.
Efter ca 12.87 km kommer jag till orten Ed och där väljer jag att ta buss vidare söderut och påbörja resan hem. När kylan är kall om nätterna och vindarna isande om dagarna då är det åtminstone för mig väldigt svårt att få upp värmen i kroppen. Solen värmer en del men långt ifrån tillräckligt, energin i kroppen tar slut betydligt fortare vid kalla förhållanden och det drar ner distansen. Samtidigt behöver jag hitta möjligheten till att torka ut sovsäcken och tältet under dagen för att kunna krypa ner i något varmt och torrt på kvällen och den möjligheten försvåras av kylan. Inte bara utifrån att det tar längre tid att torka men den finmotorik som finns i mina fingrar försvinner helt och hållet i kombination med kyla. Således blir det en kamp i att packa upp och packa ner tältet som kräver sin alldeles egna teknik. Att knäppa byxknappen har numera blivit en alldeles egen utmaning i utmaningen...
Unnar mig frukost i Ed, dock märker jag redan av segheten i hjärnkontoret som för mig känns som en obligatorisk effekt av landsvägslivet. Att gå in i en affär och tänka frukost och sedan komma ut med tre kakor, känns som ett smärre misslyckande. Jag missade frukosten någonstans på vägen till kassan och jag är inte helt säker på hur det här gick till...
Även om jag åker hem idag känner jag att det är ett bra beslut och att det inom kort finns möjligheter att fortsätta där jag idag avslutar. Dels finns det lite ledighet för mig att se fram emot i september och då mycket har blivit inställt i år kanske det jag har planerat i september också kommer bli inställt. Därtill har Cape Wrath Ultra i Skottland flyttats fram ett år dvs i maj 2021, om jag tar semester veckorna innan start så finns möjligheten att hinna ta en del av etapperna jag har kvar innan själva resan till Skottland. Vilket ger mig bra förutsättningar för att få reda på hur långt det är runt Sverige om jag tar den väg jag valt. Denna mini utmaning landade slutligen på 261,66 km om jag adderar det med utmaningen år 2017 som landade på 3'335,24 km blir den totala sträckan som jag förflyttat mig runt Sverige 3'596,9 km. Med andra ord nästan och inte så långt ifrån 360 mil.
Ser fram emot att få veta hur lång distansen blir runt Sverige även om jag får vänta ett tag på det svaret. Känns i alla fall skönt att lämna landsvägen när molnen ser allt annat än trevliga ut idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar