Dag 27 - 100 mil

Idag vaknade jag till regn, och större delen av förmiddagen har regnat bort. Idag tröttnade jag på att känna en mental utmaning, de senaste dagarna har varit kämpiga eftersom kylan om nätterna och kylan på dagarna är svåra att hantera. Det känns som att jag aldrig riktigt får upp någon värme i kroppen och med ett tungt sinne blir även distanserna längre och tyngre. Som tur är har jag fått peppande sms och support från andra håll som gör att det känns bättre även om det stundtals varit tungt. Det intressanta är att det tunga egentligen inte kan beskrivas som tvivel eftersom jag inte tvivlat om själva utmaningen i sig. Det mentala motståndet hänger förmodligen mer ihop med att jag sovit dåligt flera nätter i rad därtill i kombination med kalla dagar. Att därefter bearbeta trippmätarens mätningar och inse att jag inte hinner till Skåne på den önskade tid jag hoppats på har varit plågsamt. Som tur är har jag en extra vecka till godo och kommer förhoppningsvis att nå Skåne ändå innan tiden är slut. De senaste dagarna har jag även varit tung i sinnet på grund av att löpningen inte lossnar. Att gå genom Sverige är inte det jag planerat eller velat men som jag behöver förhålla mig till. Med andra ord är de senaste dagarna en enda stor dissonans i sig själv eftersom jag vill springa men kan bara gå. 

Idag har jag nått ner till Stugun och inhandlat en pizza, innan jag går vidare blir det även kaffe och en glass för att fira dagens distans därtill att jag nått halvvägs på mim resa. 1000 km är passerat och mer ska det bli innan dagen är slut. Sträckan mellan Ramsele och Stugun är förmodligen Sveriges backigaste väg, backe efter backe har erövrats och strax efter Mårdsjö stannade en vit skåpbil med två killar i och frågade om jag behövde skjuts. Jag tackade så mycket för erbjudandet men glad över att traska in 100 mil i regn fick mig att gladeligen tacka nej. Men ett möte som gladde mig mycket och därtill kände jag mig tacksam för att de inte frågade mig igår. Puhhh... I pizzerian i Stugun möte jag en farbror som kört taxi i 25 år och kände mycket väl till de backar jag precis erövrat, hans leende avslöjade att han mycket väl visste var jag gått någonstans.

I övrigt har de senaste dagarna inte erbjudit några nya möten och även om mycket av Norrland och Sverige består av skog är det fascinerande att se hur skogen växlar mellan olika sträckor. Stundtals består den av granskog därefter tallskog eller massor med björkar och annat trämaterial. Kalhyggen finns det gott om och likaså sjöar, men jag kan inte låta bli att förundras över vad som möter mig runt nästa kurva. Idag är en riktigt rolig dag och jag är både förvånad och otroligt glad över att jag klarat denna distans. Jag längtar förvisso söderut men för det har jag inte bråttom. Jag har äntligen börjat njuta för fulla muggar och denna utmaning är jag otroligt glad över att jag skapade mig möjligheter att påbörja. Varje dag erbjuder på nya utmaningar och jag har börjat förstå att hur jag upplever utmaningarna beror på hur jag själv väljer att förhålla mig till det jag upplever och lär mig. Slut på tunga dagar (hoppas jag) och snart dags att vandra vidare.

Dagens distans blev 50.39km efter att jag på okq8 blev firad och bjuden på kaffe för mina första 100 mil. Den totala distansen är således så mycket som 1'035.02km. Helt fantastiskt underbart att ha fått uppleva halva Sverige på längden.