Dag 37 - Hasse & Thomas i Bjästa

Idag vaknade jag ganska pigg och väldigt tidigt på grund av skogsavverkning som utfördes alldeles jämte tältet. Jag hann precis ut på vägen när jag möter första lastbilen som ska hämta timmer. Inledningsvis är det många, långa backar men återigen ingen är lik Kullamannens dödens zon och Håkulls norra sida tre gånger. Dock infinner sig en svag träningsvärk i axlarna efter att ha puttat Göran uppför dessa långa backar.

Idag känns kroppen mycket bättre och starkare än igår, en del efterdyningar känns i form av en orolig mage men klarar ändå av att äta. Så backarna erövras och när jag når slutet av vägen inser jag att det finns ingen annan väg än E4:an. Som tur är för min del rör det sig om cirka 400 meter intervall löpning åt ett håll. Möter en del lastbilar men som tur är går det överförväntan att förflytta mig dessa metrar trots dess pulshöjare. Jag erkänner att en del vägar skrämmer mig mycket och att ha lastbilar med släp i 100km/h precis jämte sig tillsammans med Göran är allt annat än roligt. Ännu en gång som jag förundras över att jag fortfarande lever.

I början av Bjästa möter jag Hasse Östling som kommer ut och frågar vart jag är på väg och om jag behöver vatten. Ett riktigt trevligt möte som verkligen förgyller min dag, när vi pratat en stund stannar en fyrhjuling jämte och det är Thomas Persson som hälsar och frågar vart jag är på väg. Det blir en riktigt trevlig pratstund och det är väldigt roligt att få möta människor som uppskattar min utmaning. Vilket dessa båda gentlemän gör på ett omtänksamt sätt. Thomas möter jag lite senare på dagens färd dock mer civilklädd så jag knappt känner igen honom. Riktigt roligt att få en liten pratstund samt fick jag av dessa båda herrar en kaffeslant inför kommande mil. Jag kan inte bli mer bortskämd på denna resa men jag är väldigt glad över denna snällhet och givmildhet som finns längs med vägen. Verkligen en stor guldkant på tillvaron att få möta så härliga människor tillika norrlänningar denna gång.

Vackra vyer har det bjudits på idag, och tillika en del vägar som blästrat både mig och Göran. Att lappa vägar med tjära och småsten är allt annat än roligt för mig. Stenarna i kombination med fartdårar till bilister gör att jag får ta emot en skur med stenar till projektiler som i hög hastighet känns väldigt smärtsamt. Idag är väldigt glad över min keps och solglasögon för utan dem hade jag mest troligt fått ögon- och ansiktsskador.

Väldigt glad över mina Merrell skor är jag i alla fall, de verkar klara av nästan vad som helst samt har mina fötter verkligen anpassat sig till skorna på ett sätt som är mer än önskvärt. Riktigt roligt att skorna fungerar men att klara av så mycket tjära är mer än jag förväntat mig.

När jag nådde Örnsköldsvik fann jag idag ett badhus vid namn Paradiset vilket det verkligen var när jag fick lov att duscha utan kostnad. Ibland har jag verkligen tur och en dusch betyder otroligt mycket på en resa som denna. Idag blev distansen trots gårdagens besvär 46,5 km och den totala distansen är 1'347,3 km.