Kiruna

"Prärien låg vackert grön, den var stor,tyst och skön. Men så kom vite man, ville dra järnväg fram. Då sa den tappre sista mohikanen: vilda västern är ej som förut."

Tåg resan norrut fick mig att fundera på hur järnvägen byggdes förr i tiden, hur "rallarna" hårda arbete för att anlägga det som jag inatt har färdats på. Förvisso är nog dagens järnvägar byggda på ett annat sätt än på rallartiden, men nattens gungningar fick mig att fundera på rälsens uppbyggnad. Stundtals kändes det som att jag lagt mig till kojs på en gungbräda när vagnen svajade ordentligt men efter en långstund kom John Blund på besök. Men innan dess hann jag utforska tåget någorlunda och hittade bland annat kaffe och lite näring. Därtill fick jag äran att träffa en riktigt häftig dam som även var min kupégranne, hon var på resa upp till Narvik för att möta upp sin man som åkte sjövägen till Narvik . De ska utforska Lofoten och ut på äventyr i omgivningarna runt omkring för att bland annat fotografera. Jag kan tänka mig vilken utmaning de har framför sig och önskar att de får en riktigt trevlig resa.

 

Min egen utmaning går så sakteligen framåt, just nu sitter jag i Kiruna och inväntar kl 14:00 då bussen går mot destination Karesuando. Strax innan tåget anlände till stationen fick jag se utmaningens första renar. En mäktig syn att få se så många renar och därtill i ett häpnadsväckande landskap. När tåget inkom till Kiruna fick jag hjälp av min kupégranne att lasta av all packning, därefter fick jag åka transferbuss till busstationen. Tiden därefter har jag försökt spendera till att lokalisera mig i de centrala delarna av Kiruna. Jag hittade snabbt biblioteket och kunde där låna en dator, men till min besvikelse kunde jag inte koppla in varken usb eller telefon och således inte infoga bilder i mina inlägg. Jag hoppas på bättre tur i Karesuando nästa vecka när jag är på återresa. 

 

Helt ärligt har jag förmodligen ännu inte riktigt förstått att jag faktiskt är på väg, att min utmaning faktiskt redan har börjat. Delmål efter delmål erövras och imorgon når jag äntligen Kilpisjärvi. Känns overkligt men obeskrivligt häftigt, att vakna upp till snöklädda vyer kändes mäktigt och tänk, detta är bara början...