Mot Treriksröset...

Hur har det gått?... En fråga som jag själv funderar över men som jag nu tror mig ha ett svar på. I lördags fick jag en mycket trevlig service av ägarna till Dagnys stugor och fick se hela svenska Karesuando och därtill den finska sidan av Karesuando. Jag fick även skjuts till affären och senare även till busshållplatsen där bussen mot Kilpisjärvi stannar till. Bussen kom i tid ca 13.15 svensk tid och det gick tämligen bra att lasta på Göran. Bussen kostade ca 20.40 € men jag har inte så bra koll på vad det blir i svenska kronor men förmodligen motsvarande det biljettpriset från Kiruna till Karesuvando. Busschauffören var en trevlig typ, dock övertrevlig på ett sätt som fick mig att känna en stor rädsla. Ensam på bussen minskade inte min rädsla och denna rädsla har påverkat min resa väldigt mycket. Förmodligen kände jag en obefogad rädsla men för min egen del vågar jag inte utmana min magkänsla, eftersom det är den som kommer att avgöra om jag klarar min utmaning eller inte. Men till Kilpisjärvi anlände jag vid ca 16 tiden i lördags, min tanke om att ta mig till Treriksröset på lördagen slogs ur hågen då kroppen men framför allt knoppen kändes väldigt trött efter allt resande och därtill den existerande rädslan. Jag bestämde mig för att vila upp lite och istället gå upp tidigt för att på söndag morgon bege mig mot Treriksröset. 

(Berget Sanna vid Kilpisjärvi)

(tidig morgon och nervositet)

Söndag morgon var en nervös morgon, kroppen kändes nervös men jag lämnade Haltinmaa vid ca 06:30 och påbörjade löpningen norrut. Tog inte många minuter tills jag möter min första ren, jag har förvisso sett flera renar på vägen upp i bussen men att stå öga mot öga med en livslevande Rudolf var mäktigt. Dock var Mr Rudolf allt annat än skygg och tyckte att sällskap verkade trevligt, men tyvärr delade jag inte riktigt den åsikten och pinnade på så fort benen kunde springa på. Puh.. Efter ca 6 km löpning når jag vandringsleden som går till Treriksröset.

 

Jag påbörjar således min löpning/ vandring mot Treriksröset och klimatet var mycket funktionellt. Eftersom jag började tidigt på morgonen höll nattens skare och jag kunde springa på riktigt bra. Tills efter ca 5-6 km då kroppens nervositet började släppa och krafterna rann ur mig totalt. En kognitiv dissonans uppstod... Skulle jag fortsätta eller vända om?

 (Två kompisar på glid)

 Härligt väder och fantastisk utsikt

(En stenbumling)

 

Efter en långstund kom jag till insikt med att om jag fortsätter kommer jag att nå Treriksröset men jag kommer inte kunna ta mig tillbaka. Jag valde att avbryta mitt försök att nå Treriksröset eftersom jag inte vill ta onödiga risker. Jag hade dels för lite energi och mat med mig därtill inte tillräckligt med varma kläder med tanke på den kyla som drog upp.

(Kepsen på för nu börjar utmaningen på riktigt. mot destination X)

Att klara av resterande 6-7 km vore helt klart möjligt eftersom det går att ta sig fram mer eller mindre på vandringsleden. Men jag som aldrig tidigare rest på detta sätt med både buss, tåg, etcetera. Därtill den rädsla för att möta busschauffören igen blev för mycket att hantera för min kropp. När jag kom tillbaka till stugan stod klockan på 21.43km och efter en dusch somnade jag direkt. Efter ca 50 minuter kom en fysisk reaktion på all spänning jag upplevt de sista dygnen och det blev till att bli kompis med "holken". Efter någon timmes kräkningar så började kroppen återhämta sig och jag kunde peta ner lite buffé mat och efterlängtat kaffe. Efter två stora koppar kaffe började knoppen att vakna till liv och det var dags att bege mig söderut.

Jag började resan från Haltinmaa längs väg E8, efter någon mil mötte jag en räv och därtill ännu flera renar. Eftersom kroppen reagerat så starkt tidigare valde jag att gå istället för att springa, på så vis pressar jag inte på för mycket innan jag vet hur stabil min kropp är. När jag väl lyckades att hitta en tältplats hade jag knatat in en distans på 25.80km. Första dagens distans blev således 47.23km.