En natt i Karesuando

Äntligen har jag kommit fram till Karesuando, en ort som inte längre bara är ett namn på en karta utan numera även inkluderar människor och möten. Väntan i Kiruna kändes lång vilken kan bero på att jag nu är så nära att jag bara vill börja bege mig ut för att springa. Kiruna som ort kändes inte speciellt stort men två fika stunder hann jag med innan bussen gick kl 14:00. På busshållplatsen möte jag några Karesuando bor som gav mig ovärderlig information angående bussen på den finska sidan. Jag fick även mycket annan trevlig information om Karesuando och Kilpisjärvi vilket jag tror kan komma att underlätta för mig. På bussresan upp till Karesuando fick jag möjlighet att beskåda de miljöer och vägar som kommer att bli min vistelseplats under kommande veckor. E45 känns inte alls rolig men fördelaktigt att trafiken verkar vara tämligen gles. Jag kommer förmodligen att ha nedförsbacke en bra bit efter Karesuando. Omgivningen kändes både magnifik och kylig på en och samma gång trots att snön nästintill har försvunnit. Började snöa lite på vägen upp men så få flingor gör varken till eller från för min del. Däremot skelettdelarna från eventuellt påkörda renar kändes lite mer obekvämt att beskåda. Men förutom liken fick jag även se en del renar på vägen upp. 

Jag fick utomordentligt service av busschauffören som körde en extra väg för att lämna av mig vid Dagnys stugor. Där jag för natten tagit in för att invänta morgondagens buss till Kilpisjärvi. Ett mycket trevligt bemötande fick jag och stugan är mer ett hus med otroligt fin utsikt över en sjö jag ännu inte kan namnet på. När jag pumpade däcken på Göran fick jag höra ett "pang" och fullt men tjoande röster. Jag tittade upp och fick beskåda något som jag aldrig tidigare fått se, renägare som märkte sina renar. "Pang":et som jag hörde var märkpistolens skott och därefter ägarnas jubel över ännu en signerad ren. En riktigt häftig upplevelse att få ta del av...

Det blir en tidig sänggång ikväll för att försöka sova ikapp nattens gungningar. Imorgon väntar ännu en lång dag då jag förhoppningsvis kan nå mitt näst sista stopp innan det är dags för utmaningen att börja på riktigt. Denna resa har bara börjat men den får mig att känna mig otroligt rik. Inte rik på pengar men rik på ett sätt som får mig att värdesätta mina upplevelser och det är mer värt än någon krona i världen. Idag var en dag full med nya intryck, imorgon börjar nästa utmaning och jag längtar redan dit.