Dag 2 - En djupfryst näsa

Dag två i löparskorna.. Benen är något ömma sedan gårdagen men känner mig glad över att vara ute på vägarna igen. Trafiken verkar ha minskat även om antalet husbilar är överraskande många. I övrigt har det varit en svår natt i tältet, dels har jag oroat mig över att jag tältar för nära vägen. Men även för att nattens kyla var olidligt spännande att uppleva. Dum som jag var blåste jag inte upp liggunderlaget och kylan från vegetationen under tältet trängde sig på. Dock kröp jag ner i dubbla dunsovsäckar och det hjälpte föga mot kylan. Jag vaknade flera gånger på natten när lastbilar dånade förbi och när renar traskade på vägen. Samt infann sig ett märkligt läte som "bräkte" genom hela natten. Men värst var att vakna upp av att näsan hamnade utanför sovsäcken och blev kall som en istapp. Ett fenomen jag lyckades med flera gånger om under natten.

Ruskigt tråkig miljö att springa i och även idag går jag mycket. Växlar mellan löpning och gång för att få upp värme och därtill avverka distans. Nu är känslan av att bara forcera kilometrar som störst och pannbenet arbetar hårt. Jag har ett mål och det är att hinna till Karesuando innan tisdag kl 13.30 då busschauffören åter kör norrut. En man som skrämde mig mycket och som jag vill undvika att möta igen. Idag börjar fötterna att kännas, min första blåsa har dykt upp men i övrigt är det mest en brutal ömhet som känns av.

(en annan liten kompis)
Dagens distans blev dock bara 38.66km.