Dag 6 - första tviveldagen & en livslevande same

Morgonen var tung mentalt och de första timmarna och kilometrarna gick tungt. Kämpigt på ett sätt som fick mig att stundtals förbanna de obefintliga bussförbindelserna i norrland. Gudars skymning vad jag längtade söderut och dagens kändes både mentalt och fysiskt krävande eftersom ömma fötter och svullnader inte vill ge med sig. Efter en kort stund möter jag en man i ca 35 års åldern som bär en vit basker och en ylle tröja med en vit skjorta under därtill jeans och barfota. Jag inser där och då att även om många tycker att jag är galen som ger mig på denna utmaning så finns det faktiskt människor som är mer galna. Jag frös av morgonens kyla och så går mannen barfota och utan någon packning. 

Efter några timmars kämpande satte jag mig i dikes kanten och försökte få i mig lite mat. Att äta känns inte lockande ute på vägen, min hungerskänsla existerar nästan inte trots att jag vet att jag nu verkligen måste äta. Kroppen behöver all energi den kan få oavsett hunger eller inte, men jag är redan ruskigt trött på mackor. Mitt i min matstund hör jag en fyrhjuling närma sig och helt plötsligt går jag syn på två hundar och hör visslande och kommandorop. Till en början ökar min rädsla eftersom jag mest troligt luktar godis för hundarna men i samma stund känner jag att vad som än händer så kan det kvitta. Helt plötsligt dyker P-A upp på sin fyrhjuling och hundarna visade sig vara kelgrisar som bara ville ha min matlåda och en väldans massa klappande. P-A var en tvättäkta same (jag var tvungen att fråga om han verkligen var en same) som körde runt och kontrollerade ett stängsel längs med vägen. Han hade kört förbi mig tidigare och blev nyfiken på vad jag var för en typ. Till min förvåning hade han stenkoll på Höganäs krus och Solsta i Karlstad men jag lyckades ändå överraska honom med att vara ifrån Skåne. 

 Detta är P-A en riktig same

P-A berättade att han hade en knappt tre veckors gammal ren kalv cirka 200 meter bort. Vi bestämde att jag skulle vänta in honom medan han lastade på fyrhjulingen efter bilen så skulle vi sedan titta på den lille kalven. En riktigt häftig upplevelse att få se en renhona (varja tror jag hon kallas för) och därtill den lilla busige och nyfikna ren kalven. P-A berättade mycket om hur renhonorna rör sig norrut mot de norska fjällen för att föda sina kalvar på snön och således slippa myggen. Därtill tar renhonorna hand om sina ungar väldigt länge och det märktes på de renar vi tittade på. Kalven gömde sig bakom ett skynke och direkt blev modern orolig och började leta efter sin unge. Jag fick också veta att samer söker om specifika nummer åt sina renar vid sametinget och denna renkalv hade han lovat sin dotterdotter och därför hade den ännu ingen märkning eftersom den ska få hennes nummer. 

En riktig liten buse 

Mor och dotter (ja, ren-mammor har horn)

Dagens möte var verkligen lärorikt och jag fick även berätta om Kullamannen för en same, han berättade att han varit med på den tid då samerna drev renarna norrut till fots. Vilket i sig måste ha varit ett äventyr, jag fick även svar på all den päls jag sett liggandes vid vägkanterna. Tyvärr sker en stor mängd trafikolyckor med renar som offer, dessa kadaver har jag nu sett i olika nivåer av nedbrytning. Vilket kändes sorgligt med tanke på den lilla busen till renkalv jag hade framför mig. 

Dagens distans blev 27.83 km på grund av fötterna och den totala distansen är nu 210.91 km. Alltså mindre än 200 mil kvar...