Dag 16 - Så nära men ändå så långt ifrån...

Jag vaknade tidigt idag också och påbörjade så smått min vandring, vänster knä vill ännu inte ta emot någon löpning och därför får jag fortsätta att gå. Men det gör mig ingenting eftersom det tydligen går alldeles utmärkt att avverka kilometrar även när jag går. Riktigt trevliga vägar och därtill är humöret på topp efter så många trevligheter de senaste dagarna. Lite uppför och lite nedför går vägen men vad gör det när solen skiner och dagen ligger framför mig.

Lagom nere vid Piteälven passade jag på att ta en liten rast och inmundiga frukost, samtidigt rullade jag ut sovsäckarna och lät de torka upp i solskenet. En riktigt fin rastplats infinner sig vid Piteälven och det känns som att vägarna översvämmas av tyska och norska husbilar. Under den timmen jag pausar hinner fem-sex husbilar stanna till för att fylla på med vatten. Rätt intressant att studera hur mycket rörelse det trots allt är på en rastplats så där en helt vanlig vardag.

Efter frukost är det dags gör go fika, samt en stunds avkoppling med en god bok. Jag får nog erkänna att denna resa än så länge inte går i något hälsofrämjande anlete när Coca cola förbrukningen ökat från 0 till 100% därtill är både godis och kakor ett dagligt intag. Men det positiva är att jag tillåter mig detta eftersom kroppen behöver förmodligen all energi och kalorier den kan få. Eftersom hunger känslan inte infinner sig som vanligt är jag ganska tacksam för att jag kan äta något om än inte alls så optimalt och hälsosamt. Men GI (Godis Innan) maten är väl varken rätt eller fel på en semester, därtill på en energiförbrukande sådan kan jag allt ta mig råd att leva lite väl gott.

Dagens distans blev mastodont med hela 47,71 km, näst intill en Kullamannen Ultra dock utan den brutala känslan efteråt. Med andra ord är Kullamannen något ut över det mänskliga. Totala distansen är nu 560,49 km.