Dag 7 - Sova på en myr.

I natt sov jag gott eftersom jag lagt mig till rätta vid kanten på en myr, inga djur som störde i natten och från vägen var jag väl skymd. Jag startade dagen klockan 07:35 och fick på så vis mycket distans i benen tidigt under dagen. Smärttröskeln höjer sig varje dag då senan idag känns olidligt spännande. Åter igen gick jag några timmar och satte mig sedan vid dikes kanten för att inmundiga en bit mat. Då stannade en bil med en man som sett mig tidigare när jag gick längs med E8 på finska sidan. Ett roligt men snabbt möte då han skyndade sig iväg. Jag åt upp och sen fortsatte jag min vandring, jag saknar löpningen otroligt mycket men samtidigt har jag en förståelse av hur det kommer sig att jag har svullna fötter och senor med mera. När jag lämnade Karlstad hade jag inte sprungit in mer än 649.22 km i år, en distans som är undermålig med tanke på min utmaning. Med andra ord är jag fullt införstådd i mina fysiska bekymmer och trots allt är jag förvånad över att jag inte har mer ont ändå. 

Efter en stunds vandring möter jag en kille på rullskidor och som ser ut att slita järnet i uppförsbacken, jag hejade på och hoppas han inte tog illa upp av att jag hade nedförsbacke. Jag mötte strax därpå en man på cykel som frågade om det inte vore lättare att cykla. Jo förvisso tänkte jag men om det vore lätt skulle det ju inte vara någon utmaning?

En stund därpå möter jag återigen mannen som stannade till tidigare och vi fick ytterligare en trevlig pratstund. Det visar sig vara same nummer två jag möter på min utmaning, han såg mig på finska sidan eftersom han har en stuga vid Kilpisjärvi och Treriksröset. En riktigt trevlig man som bjöd på kaffeslantar och hejade på mig och gillade min utmaning. Ett mycket trevligt möte som piggade på mitt humör rejält och jag såg fram emot den mil jag hade kvar till Vittangi. En ekorre såg jag leka vid en grann och jag insåg att det karga landskapet som jag upplevt under min utmaning så här långt helt enkelt beror på att knopparna inte börjat knoppar sig än. På vägen ner mot Vittangi är björkarna på gång och granskog växlar med tallskog. Tillika är myggen en faktum och ett kvitto på att våren är här. Efter en stunds vandring möter jag ett begravningståg och jag kliver av vägen och tar av mig kepsen samt försöker se lite anständig ut. Det går väl sisådär när jag inte kunnat duscha på några dagar eller tvättat kläder med mera. När tåget passerat fortsätter jag mot Vittangi.

I Vittangi hittade jag en pizzeria och beställde lite mat. Till min förvåning orkade jag äta en hel pizza! Lagom till att jag ätit klart dök tre herrar i sina bästa år upp och det visade sig vara Leif, Svante och Kalle. Dessa tre herrar gav mig mycket information om Vittangi och att bussarna i Kiruna bara kostar 100:- per år sen får de åka hur mycket de vill (det gäller tydligen alla i Kiruna kommun). Efter en stunds pratande kom Kalle på att han ville visa mig Vittangis hembygds museum, jag fick skjuts dit samt tillbaka och undertiden höll pizza-killarna koll på Göran.

Wow! Vilket museum, jag fick se allt från Vittangis första tv till björnpälsar och första doktorns utrustning med mera. Ett riktigt häftigt besök och därtill fick jag "lyft i prästen", en träfigur som föreställer en präst men dom inte riktigt blir rumsren när man lyfter överkroppen. Dessa herrar bjöd på mycket humor och goa skratt, ännu ett möte som förgyllde min dag.

Kalle, Leif och Svante 

Jag fortsätter ner på E45 mot Svappavaara och på vägen köpet jag mig en stor kaffe och tänker på mitt tidigare möte under dagen. Tänk vilka häftiga människor man möter längs Sveriges landsvägar. Mot Svappavaara är vägen större och mer otrevlig i och med trafiken och mycket svårare att hitta en sovplats på. Jag går ca 10 km och slår lägger innan rastplatsen som finns vid vägen. Dagens distans blev 34.38km och total distans är 245.43km.