torsdag 21 juli 2016

Leva på marginalen

En utmaning likt min kan i de flesta stunder kännas precis så, att jag lever på marginalen. Marginalen kan vara lite mer än de få centimetrar som tillhandahålls vid vägkanterna och där asfaltskantens samt sidolinjerna slutar kant i kant. Både innan, under och efter min utmaning har jag kunnat testa olika funderingar och teorier som jag funderat på i tid och otid. Min utmaning blev dock mer ett oväntat sätt att upptäcka marginalens tjusning. Eftersom min budget var i snävaste laget infann sig inte möjligheterna att inhandla den mest exklusiva utrustningen eller de rätta kläderna, inte ens vattentäta påsar tyckte jag kändes som en nödvändig utgift. I efterhand har jag fått bekräftat att det fungerar utmärkt med svarta sopsäckar som regnskydd men gärna av en grövre modellen.
 
Dels fyller påsarna sin funktion och därtill är de praktiska att ha över ryggsäckarna när det är dags för torkning av tvättade kläder. Att tvätta i sig är ännu en marginal och det var inte ofta jag lyckades infinna handfat som gav mig möjlighet till en tvättning. De Statoil stationer som jag trodde kunde ge mig den äran var för de mesta en automatstation. Förvisso infann sig matställen och andra tillfällen att tvätta rent men oftast missade jag chansen på grund av trötthet, grinighet eller bara av ren förvirring. Men det är absolut möjligt att tvätta kläder i sjöar och bäckar också (även om de sistnämnda inte uppfyllde min kvot av renlighet, mer än ett fåtal tillfällen).
En annan marginal som jag upplevde var marginalen mellan snö med skare och snö utan skare, en marginal som berörde ett fåtal timmar men som därtill kan sätta käppar i hjulet. Som en lättviktare hade jag lagom tur med snön på min väg mot Treriksröset, dessvärre var det att ta sig därifrån. Att sjunka ner till halva låren i snön var förvisso en rätt trevlig upplevelse även om jag i stunden tyckte att det vore mer praktiskt med snö som har skare. Det blev allt lite kämpigt ett tag med att få till en fungerande förflyttning i förhållande till dess marginaler.
En del vägar erbjöd en annan form av marginal, exempelvis marginalen mellan asfaltkanten och sidomarkeringarna. Ibland infann sig inga sidolinjer och vid andra tillfällen var de så pass urgröpta  att det kändes omöjligt att manövrera Göran. Grusvägar kan erbjuda marginaler som ter sig annorlunda när framfarten blir till en ofrivillig fotmassage eller som ett glid i lervälling. Praktiskt på ett sätt eftersom trafiken ofta är mer lätthanterlig och därtill finns det en hel del riktigt fina grusvägar i Sverige. Vilket i sin tur erbjuder distans och hastighet på en och samma gång om navigatören kan hitta rätt.
Till min utmaning fick jag möjlighet att låna tält, liggunderlag, två dunsovsäckar och därtill en Gore-Tex jacka i storlek för stor. Genom den möjligheten behövde min budget inte tänjas ut till den gräns att min utmaning vore omöjlig. När jag sitter och försöker få ihop mina utgifter kontra budget i min utmaning inser jag att det går att göra väldigt mycket med små marginaler. Det enda som jag egentligen inte riktigt varit beredd att dra ner på i min utmaning har varit maten. Jag har förvisso levt lite för gott och på helt fel typ av matintag än vad som kanske kan rekommenderas. Men jag har också klarat min utmaning på just den kosten. Efter gårdagens mätningar så är jag nu tillbaka till min vanliga vikt, och har ännu -1,5 cm i omkrets runt armarna, -2 cm vis byst, -7cm midja, - 3,5 cm vid höften och -1,5 cm runt låren. Vilket stärker min fundering om att vikt och fysiska mått inte i första hand påverkas av vad som inmundigas utan det handlar mer om hur fysiskt aktiv jag är i förhållande till vad jag stoppar i mig. Sockerintaget har förvisso minskat men jag hoppas kunna komma igång med löpningen denna vecka. Längtar verkligen ut i skorna igen och få utmana Kullaberg på mitt eget sätt. Dock är det en del övertid och långa arbetsdagar... men hoppas och önska kan jag i alla fall.
Farfars tält är tämligen likt den modell av tält som jag fick låna.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar