Idag känner jag mig verkligen urholkad men med Sveriges fågelholkar i minnet kan trötthet bli till lättsamhet. Veckans nattarbete är över och nu återstår det att vända rätt på dygnet igen, vilket förhoppningsvis blir enkelt när jag nu kommit in i ett bra flyt med löpningen. Det blev förvisso ingen löpning igår men om jag får till en runda i eftermiddag är veckans distans på 30 km bemästrade.
30 kilometer på en vecka... mmm, jag får erkänna att det känns surrealistiskt med tanke på mina tidigare dagsetapper. I skrivandets stund ska jag vara nöjd med den löpning jag får, speciellt när jag prioriterar en långsam uppbyggnad för att undvika skador samt vill jag kunna hitta tillbaka till löpglädjen. Genom att lunka på sakta och korta distanser får jag ut mer av min löpning än vad hastighet och distanser kan erbjuda för stunden.
På min utmaning genom Sverige fick jag beskåda både den ena och den andra sortens boende längs med vägen. Dock inget boende som lockade mig för min egen del eftersom tält erbjuder en viss tjusning...
Tröttheten från veckans arbete är seg men inte så seg som backarna vid Ramsele, Kårböle och därtill Kullabergs Italienska väg. Längtan tillbaka ut på en ny utmaning är stor, så stor att jag redan börjat fundera på nya möjligheter. Nya utmaningar kan förhoppningsvis hjälpa mig att förstå den utmaning jag precis har avslutat. Snart har fyra veckor gått sedan jag gick i mål vid Kullens Fyr och ännu har jag inte riktigt kunnat ta in den distans som min utmaning erbjöd. Därtill tar det tid att sortera alla upplevelser, möten och iakttagelser som jag gjorde. Genom att påbörja funderingar om en ny utmaning därtill sysselsätta mig med att skapa en möjlighet, kommer jag längre fram att ha lättare för att ta chansen när den väl dyker upp. Frågan är bara vad det blir här näst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar