Natten har varit utmärkt trots mitt val av tältplats, i natt tältade jag mitt emot en parkeringsplats (dock inte den på bilden) och en plats som jag mer kunde tolka som en mindre soptipp. Men för en natt fungerade login och jag kom ut tidigt på vägen från att avverka distans. Jag hinner mer eller mindre bara börja gå när jag hör att det kommer en lastbil bakom mig och jag förbereder mig för den vindpust det kan medföra. Vad jag inte är beredd på är att lastbilen i samma stund som den kör om mig blir i sin tur omkörd av en personbil vars hastighet kändes som den dubbla sett ur ett lagligt perspektiv. En del stunder på vägen känns det som att hjärtat står still lite längre och denna stund kunde ha blivit slutet på min utmaning. Som jag upptäcker allt mer under min utmaning är att jag har en sagolik tur som klarat mig från olyckor. Ibland får jag frågan om jag möter några rovdjur eller liknande på min utmaning och ju mer jag funderar på det så har jag egentligen bara ett svar. De rovdjur jag mött är inte björnar, vargar eller dylikt utan det värsta rovdjuret är människan som sitter bakom en ratt. Att inte kunna släppa lite på gaspedalen eller hålla ut lite i sidled alternativt att vänta några sekunder är mitt största hot. Rattfylleri och liknande är också en ständig oro som jag kämpar med speciellt efter att ha beskåda mängden ölburkar och vodka flaskor i dikeskanterna.
Jag fortsätter min väg längs med 108 och en kort stund (30-50 meter) efter rondellen i Klågerup och innan dagens första 10 km:are är avverkat möter jag en polisbil som slår på sina sirener. Eftersom bilen framför stannar tänker jag att det finns en möjlighet för mig att smita förbi. Men precis då säger Farbror Blå att "det är ju faktiskt dig vi vill prata med". Jaha vad trevligt kontrade jag och fick en god pratstund med två trevliga konstaplar som vänligt men bestämt rekommenderade mig att välja naturskönare vägar än vad väg 108 är. Jag fick medhåll om min rätt att gå längs med 108:an men jag får inte störa trafiken vilket är oundvikligt med så smala vägrenar. Med stundande rusningstrafik och med tidigare händelse i åtanke tycker jag att Farbror Blå hade rätt i sin rekommendation. Samt fick jag ännu ett möte som förgyllde min utmaning och att jag inte blivit stoppad tidigare under min resa är för mig ännu en gåta. Att få alldeles egna blåljus att inleda dagen med kändes ju i stunden ganska komiskt men det innebar också en ny rutt och det krånglade till det ordentligt för mig. Tidig morgon och utan ordentligt karta samt en kart app som endast gav mig direktiv om väg 108 gjorde att morgonens humör och mod sjönk till botten. Inget kaffe eller café så långt ögat kunde nå men som tur var fick jag oväntad hjälp via Mr Sjögren som gav mig direktiv om alternativa vägar norrut. Ibland känns det som att jag bara har lite mer tur än vanligt, i dubbel bemärkelse denna morgon.
Jag passerade Staffanstorp lagom till dagens regnskurar introducerade sig, i kombination med en smärre fel navigering på ca 300m sjönk humöret ännu mer därtill att se flaggor till bensinstationer och få en längtan efter kaffe som snabbt förtvinar när automatstationerna återigen finns välplacerade. Pustig start på dagen men långt om länge når jag Åkarp där det finns ett Ica nära. Mat inhandlades och stegen till Lomma blev lite lättare, i Lomma infinner sig en hamburgare bar där jag kunde inmundiga husmanskost och mitt efterlängtade kaffe. En snabb måltid innan jag knallar på till Bjärred där jag investerat min utmanings viktigaste tio kronor. När jag går längs med cykelbanan ser jag två små pojkar och en liten flicka på ca 4-7 år som säljer påsar med egenplockade körsbär. De ser ivrigt på mig när jag närmar mig och den ena pojken rättar till sig på sin stol och säger "vill du köpa körsbär?"
"Vi sålde de andra för tio kronor men du får denna påse för två kronor". Flickan var snabb med att förklara hur det kommer sig och de andra påsarna var ju mycket större än den som de ville sälja till mig. Med ett sådan entreprenörskap kunde jag inte låta bli att betala tio kronor för min påse körsbär. Dollar tecknen syntes i flickans ögon och munnen blev snarlikt en fågelholk. Dagens bästa ansiktsuttryck och därtill en glädje i att kunna hjälpa kreativitet att frodas är ingen dålig känsla. Humöret lättade genast och efter ytterligare någon kilometer mötte jag fyra barn med vad jag gissar var deras mor. Barnen försöker locka till sig fåren i hagen bredvid cykelbanan och det på ett sätt som bara barn klarar av. Ännu en guldkant på min vandring och när cykelbanan löper längs med kusten börjar bekanta sevärdheter dyka upp. Turning Torso och Öresundsbron därtill grannlandet Danmark.
En bit efter Bjärred möter jag en äldre dam som är ute på en cykel runda, hon stannar och berättar att hon tidigare gått vandringsleden i Holland. En fredsmarsch som vandras årligen och som tydligen bara haft uppehåll under krigstiden. Damen i fråga hade gått leden 11 gånger och det innebär fyra mil per dag i fyra dagar. Jag får erkänna att jag kände en viss respekt och ödmjukhet inför denna hurtiga dam. En kort men informativ pratstund som förgyllde min dag ännu mer och jag kände att nu kan dagen snart inte bli bättre. Humöret har verkligen gått från deppträsk till att bli ganska hyvens, jag knallar på och idag har jag ingen koll på trippmätaren och känner mig endast frustrerad över att jag går och går och går men kommer inte framåt. Men känslor kan luras och plötsligt var både Löddeköpinge och Saxtorp passerat likaså Landskrona.
I utkanten av Landskrona hittar jag ännu en burgare bar och hinner precis äta klart innan de stänger. I samma stund möter jag en familj inklusive mormor som beställer i sista stund och ännu ett möte som ger mycket energi. En kort men rolig pratstund och min plan för dagen är att ta mig ur Landskrona och sedan slå läger för kvällen. Med brist på skog och fungerande rapsfält hamnade tältet i utkanten av en leråker med sockerbetor, eftersom klockan passerat 22:00 och tröttheten är stor blir inte liggunderlaget uppblåst och en knölig natt väntas.
Dagens distans blev 65.69 km, utmaningens rekord distans och en påminnelse om Kullamannens Ultra. Den totala distansen är nu 2'221,31 km.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar