Idag påbörjas min tredje arbetsvecka och tidigare veckor har jag provat på både eftermiddags- och morgonpass, denna vecka erbjuder nattarbete vilket kan bli en trött utmaning. Fördelen med natt är att jag har möjlighet att använda dagtid till att skapa lite rutiner. Sedan jag lämnade Göran i Karlstad och därtill snörade av mig mina skor har jag endast varit ute på promenad en gång. Det för att mäta upp en fem kilometers distans som jag förhoppningsvis ska kunna använda som en provisorisk löprunda under kommande veckor. Idag vaknade jag hyfsat tidigt och inledde dagen med att bemästra denna runda i mina gamla löparskor. Första löpningen sedan min utmaning och det kändes fenomenalt bra, så där bra att det faktiskt var riktigt roligt att kunna hålla ett jämnt men väldigt långsamt tempo. Innehavandet av en bra grundträning underlättar förmodligen prestationsförmågan, för min egen del tog jag grundträning ett steg längre genom att först lära mig gå för att nu lära mig att utveckla min löpning.
När jag påbörjade min utmaning hade jag ännu inte bemästrat konsten att kunna gå, mitt sätt att gå kan mer beskrivas som ett lunkande, drällande eller sengångare delux. En del människor kan konsten att gå raskt och hurtigt med en hastighet utan dess like. De har som på något sätt bytt ut sina höftleder till rena rama kullager som spinner på, vilket i sig är väldigt häftigt eftersom de kan bemästra hastighet och distans utan att involvera löpning. Efter att ha varit på gående fot i 52 dagar därtill vandrat genom Sverige och en liten bit till kan jag konstatera att jag definitivt inte har kullager till höftled. Att gå för mig har varit och är fortfarande förknippat med tristess, när jag inte kan bemästra konsten att gå effektivt blir det för mig tråkigt eftersom känslan av jag inte kan "trycka på" dominerar. Löpning har således varit mer passande för mig även om min löpning aldrig kan tendera någon direkt hastighet eller placeringar. Men tack vare löpningen har jag kunnat utvecklas och utvecklas fortfarande. Jag kommer förmodligen aldrig glömma känslan av att ha bemästrat och erövrat min första milstolpe - 5 km löpning utan gångpauser. Känslan som drivit mig till längre distanser och större utmaningar och därtill skapat möjligheter som jag tidigare aldrig trodde skulle kunna bli möjligt. Under min utmaning började jag av någon okänd anledning att spara på milstolpar, den första hittade jag omkring den 11 juni (i alla fall då som jag började dokumentera deras existens).
Milstolpar längs med vägkanterna är för mig personligen inte av någon större betydelse eftersom de inte har varit någon direkt hjälp längs med min utmaning. Men det är ett kulturarv som varierar sig genom hela landet och därav fått en ny innebörd för mig. Milstolpar i dess fysiska form är kanske inte lika mäktiga att se som mina privata milstolpars erövrande. Att klara av fem kilometers löpning utan uppehåll år 2010 var mäktigt, att bemästra Kullamannen år 2011 var "top of the hill" för att därefter klara nya och längre utmaningar.
Längs med vägarna i Sverige finns det väldigt mycket sten, speciellt i Småland som ter sig vara ett mycket stenrikt landskap.
En del stenar är lite mäktigare än andra, samt respektingivande att en del vägar blivit till med hjälp av samverkan människor emellan.
Milstolpar kan variera i sitt utförande, vilket gör det svår definierat... är det en milsten eller milstolpe?
En del milstolpar/stenar är svårare att notera än andra...
En del vägar har banat sig väg genom berg och lämnat ganska häftiga skiftningar i sin omgivning.
En annan sten...
En del stenar infinner sig i hagar, vid byggnader, i naturreservat...
Variationen på stenarna/stolparna har varit ett nöje att följa under min vandring samtidigt har det fått min vandring till att bli lättare i stegen. Eftersom jag ännu inte lärt mig konsten att gå och uppskatta dess effektiva förflyttningsmetod, har milstolparna/stenarna förgyllt min utmaning eftersom jag hunnit samla på mig en hel del.
En annan forma av milstolpe?
Heavy metall?
Göran inspekterar milstenen och dess stenläggning...
En mossig sten...
En ren sten...
Är en halv sten detsamma som en halv mil?
Precis innan Värnamo infann sig en runsten...
En del stenar är betydligt större än andra stenar...
En pilformad sten som förmodligen bara pekar uppåt för att jag ska "se upp"... min humor har klart tagit skada efter att ha spenderat så mycket tid i ensamhet på vägarna, den är numera på en så låg nivå att jag knappt själv förstår vad som är roligt...
I Småland fanns det näst intill en förklaring vid sidan av varje sten, en förklaring om vad stenen var för sorts sten och vad dess syfte en gång i tiden hade varit.
Ännu en sten i Småland med beskrivning, en del milstenar/stolpar var halverade och andra borttagna alternativt stulna eller bara inte riktigt på sin plats.
Eftersom jag bemästrat min utmaning kommer jag förmodligen att behöva hitta nya milstolpar i mitt liv att sträva efter. Nya utmaningar och därtill skapa nya möjligheter så att jag återigen kan få lov att prova på att ta chansen. Förmodligen behöver jag sortera mina upplevelser ett tag till från min utmaning innan jag kan börja arbeta för möjligheten att påbörja en ny utmaning. Idéer och förslag till nya utmaningar finns redan men att knåpa ihop tid och en fungerande ekonomi är det svåra. En sak är i alla fall säker och det är att jag vill ut på vägarna igen, förmodligen för att jag har så mycket kvar att lära både om utmaningar och mig själv samt planeten Tellus i övrigt. Kartläsare konsten är ännu inte bemästrad och därtill är den ultimata tältplatsen ännu inte funnen... med andra ord återstår det mycket att lära mig på kommande utmaningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar