Vad blir det för mat?

Min utmaning har inte bara varit en utmaning utan för mig även en välförtjänt semester, efter några år utan en ordentlig semester. En ordentlig semester i bemärkelsen av att faktiskt kunna ha möjligheten att hitta på något roligt samtidigt som jag har möjligheten av att njuta och "bara vara". Ett uttryck som för mig i skrivandets stund har en annan innebörd än vad jag tidigare haft innan min resa. Men ordet semester brukar för många innebära att "leva gott" och att "äta gott", vilket jag onekligen tillåtit mig själv att göra under min utmaning. Jag kanske till och med har dragit det till sin spets med att "äta gott", dock har jag varit väldigt noga med att kroppen i allra största mån ska få det som är efterlängtat. Att gå flertalet mil och längta efter mjölkchoklad är ingen höjdare speciellt när "suget" efter mjölkchoklad avtagit när chokladen väl är inhandlad. Mjölkchoklad är något jag i största mån undvikit, eftersom chokladen har en svårighet i att inte smälta innan jag hunnit inmundiga den. Min vän Polly har också haft den svårigheten men på så vis har jag också tagit personbästa i antalet ihop klibbade Polly jag kan äta på en och samma gång.

En annan höjdare som jag inmundigat nästan dagligen är Ballerina och med det släcks min längtan efter choklad. Därtill håller Ballerina sig för det mesta fullt funktionsdugliga om jag inte lyckas krossa paketet i min färd att lasta Göran. Oftast har det blivit som så att Polly har regerat min landsvägsframfart och Ballerina har erövrat fikastunderna i dikeskanterna. I dikeskanter har det för mig ofta erbjudits mackor med någon form av tub-pålägg, mjukost är förmodligen min favorit eftersom en tub eller två har inmundigats under resan. Tub-pålägg och mackor har fungerat fint när det är lätt att hantera därtill skapades möjligheten att ta personbästa även i ätandet av antalet mackor. Rekordet innan avfärd låg på ca 2-3 mackor men i skrivandets stund har det stigit till 5 mackor vid ett och samma tillfälle, ett rekord som blir svårt att putsa på.

Mackor har för mig även fungerat som tältmat i och med dess smidighet, dock trodde jag inledningsvis att jag skulle hålla mig enbart till mörkt bröd och kavring. Men det tog inte allt för många dagar innan jag övergick till "Pågens limpa" som därefter har varit en fungerande favorit. En lycklig stund i tältet när ett personbästa är nära att förädlas kan se ut som på bilden nedan.

Eftersom midsommarafton inte riktigt kunde tillhandahålla nypotatis och sill fick jag försöka "lyxa" till det på annat vis genom att inmundiga kyckling, sallad och min numera vardagliga dos Coca cola. Till vardags dricker jag väldigt sällan Coca cola eller andra läskeblaskdrycker, men i min utmaning har Coca cola varit en lyxfaktor och därtill något kroppen längtat efter. Dels för kolsyran (så länge den varar) men Coca cola har även en tendens till att ha en fungerande "eftersmak", som inte klibbar ihop munnen eller får mig att törsta ihjäl efter mer dricka. Att analysera dess innehåll har för mig under resan aldrig varit aktuellt och förmodligen vill jag inte riktigt ta del av vilka skador min konsumtion rent fysiskt kan ha orsakat mina tänder och inre organ etc. Semester är semester och som tur är sker det för mig inte allt för många gånger i livet att jag kan unna mig denna konsumtion av sockerhaltiga drycker samt den abnorma mängden godis. Men ville kroppen ha socker skulle den få socker om det bidrog till att jag förflyttade mig söderut, att mixtra med ett fungerande koncept kändes aningen vanskligt när jag dag efter dag kunde avverka mil efter mil.

En och annan hamburgare har inmundigats utifrån möjligheterna att infinna burgare, min första burgare krubbades på finska sidan vid Karesuando och därefter blev det inte möjligt för ens vid Arvidsjaur och senare Lycksele. Pizza däremot är något som går att hitta lite lättare och redan i Vittangi infann sig första pizzerian. Flera gånger om har jag under min utmaning förvånat mig själv med att klara av att "kränga" en hel pizza. Men min största längtan har allt varit efter kaffe, en längtan som kan bli så pass stor att det blir en egen drivkraft till att forcera kilometrar.

Enligt mina beräkningar har jag under min utmaning inmundigat cirka:

• 35 flaskor 1,5 liters Coca cola
• 10 påsar Polly (i varierande smaker - favoriten är dock Blå påse och Ahlgrens bilar versionen)
• 20 paket Ballerina
• 6 st Glassar - i olika variationer
• 10 st Pizzor
• 8 st Burgare
• 30 koppar Kaffe (ett underskott utan dess like i förhållande till min vardagliga dos).

Därtill har jag förvisso provat att äta sallader, äpplen, och andra "nyttigheter" också, men semester är ju semester och jag har förmodligen levt lite för gott för mitt eget bästa. Tandborstning i dess rullande form har således blivit ännu en erfarenhet som min utmaning har erbjudit. Med mitt gigantiska sockerintag har jag också infiltrerat ett nytt personbästa i antalet tandborstningar per dag. Morgon och kväll är inte längre tillräckligt och känslan av att känna sig fräsch i munnen har varit en mycket viktig faktor för mig och på så vis har jag kunnat erövra distans.

Till min stora fördel är att jag innan avresa gjorde en vägning och mätning. Därtill kunde jag göra en mätning när jag infann mig i Arvidsjaur och jag fick möjligheten att väga mig i Lobonäs. Med facit i hand har jag från det jag startat till dess att jag nu gått i mål minskat med 1,1 kg (trots att jag i Lobonäs hade ökat med 1 kg). Därtill har jag minskat med 8 cm i midja, 4,5 cm i höftmått och 3 cm vid bysten, lårens omkrets hade ökat när jag mätte mig i Arvidsjaur men har därefter återgått till tidigare mått. Med andra ord har jag mest omfördelat min vikt därtill omvandlat en del mjukdelar till att bli lite fastare. Det som personligen kan intressera mig väldigt mycket i skrivandets stund är vad som kommer att hända inom kommande 2-3 veckor. Hur mycket kommer jag att öka i vikt och hur kommer vikten att fördela sig på kroppen. De nedbrytande processerna har förmodligen redan börjat avta och de uppbyggande processerna arbetar förmodligen övertid i min kropp. Där av den häftiga känslan av att leva i "slow motion", jag provade att gå in i en affär idag men hjärnan "tiltade" ur rätt snabbt och jag insåg att jag ännu behöver någon dag till att "bara vara". Semestern är ju ännu inte slut och att njuta någon dag till är ju inte helt fel, men dock utan den gigantiska mängden socker.