Amatörernas amatör

En själv utnämnd titel som mest troligt är en passande titel på mig själv, en ganska ärofylld sådan eftersom jag gjort precis allting fel inför och under min utmaning. Innan min resa så hade jag bristande om ens existerande erfarenheter inom konsten att:

• Åka buss respektive tåg (därtill ett nattåg) ensam, och det genom stora delar av Sverige.
• Ha tränat tillräckligt inför en utmaning, att lämna Karlstad med enbart 649,22 km spenderade i löparskorna är förmodligen inte det ultimata träningsupplägget inför en distans på över 2000 km.
• Inte ha "pudrat näsan" i skogen sedan barnsben är kanske inte den bästa förutsättningen.
• Tälta inklusive konsten att montera ett tält, är en stor utmaning i sig själv.
• Sova i skogen, kanske jag borde ha gjort...
• Tycka om mörker.
• Semestra ensam, och att semestra utanför tidigare kända sfärer.
• Bemästra konsten att läsa en karta.
• Packa en resväska (i mitt fall Göran med packning).
• Räkna ut hur mycket toalettpapper jag behöver ha med mig i min packning (åtta toarullar är förmodligen överkurs).
• Etc.

Listan kan göras ännu längre men ovanstående punkter är mest troligt erfarenheter som vore bra att "ha i bagaget" innan jag gav mig av, men det hade jag ju inte (tänkt på) när jag påbörjade min resa norrut. Livets checklista har således förgyllts med flera nya erövrade punkter för mig, som exempelvis ovanstående punkter. Som Mr Larsson uttryckte det "du har gjort precis allting fel, men du var rätt person att göra det", ett uttryck som känns väldigt ärofyllt att få eftersom närmare sanningen går det nog inte att komma. Min stora brist på kompetens och erfarenhet inom den sortens utmaningar som jag precis klarat av har förmodligen varit en av de faktorer som gjort att jag har klarat min utmaning. Utan tidigare referensramar och därtill utan närvaro av andra människor har jag fått upptäcka min innovativa sida och därtill fått lösa bekymmer allt eftersom de dykt upp.

Ett av dessa bekymmer är när strumporna är för tjocka vid tårna och orsakar blödningar under tånaglarna. Nya strumpor infinner sig inte för ens några 10-tal kilometrar längre bort och därtill fungerar enbart ett par skor på grund av svullnader. Min innovativa lösning är dock allt annat än något jag kan rekommendera eftersom det kan (som för mig) resultera i skavsårsblödningar på tårna utan strumpor. Men nu har jag lärt mig det och inser att jag borde tagit med mig både tunna och tjockare strumpor från början. Likaså gäller nog min förmåga att lösa bekymmer med att Gore-Tex jackan enbart håller ute vind men inte vatten.

En sopsäck fungerar utmärkt i stundande regnfall men dess funktion skyddar inte riktigt armar och ben, vilket kan bli rätt kallt om regnet är lite mer än ihärdigt. Konsten att skydda sig mot envisa flugor samt sol när mina "attraktiva" öron fått nog, kan lösas med en enkel förflyttning av snusnäsduken. En lösning som faktiskt fungerade och som tillät mina öron lite vila. 

Andra erfarenheter som jag inte riktigt haft med mig innan avresa är hur en utmaning vanligtvis går till eftersom litteraturen jag tidigare läst ofta benämner ordet "följebil". Följebil för mig har egentligen aldrig varit av något intresse samt känns det näst intill omöjligt att tänka tanken på att någon skulle vilja köra en bil efter mig på min resa. Bara tanken på att trängas med ännu en bil på landsvägarna känns aningen avskräckande i sig för att jag skulle vilja ha en följebil. Därtill agerar jag och Göran själva som ett ypperligt hinder på både skogsvägar och landsvägar.

Genom att resa ensam har jag också haft möjligheten att välja färdväg och genvägar på egen hand, även om en del vägar är ensammare än andra har jag haft en väldigt rolig utmaning. Ibland kan det vara en fördel att njuta av detaljerna i det stora hela, likväl att njuta av helheten de stunder när landskapen har bjudit på en magisk utsikt.