Dag 69 - Dættestugan till Dividalshyttan

Kom iväg ganska tidigt idag och inledningsvis är terrängen bättre än väntat, känns som att jag går parallellt med en nedförsbacke och får således en ganska jämn framfart. Dock lite upp och ner när det kommer till olika vadställen, jag har lite svårt att uppskatta strömmande vad.

Idag får jag återigen uppleva obeskrivliga vyer, så otroligt mysigt att få lov att uppleva denna omgivning. Det känns lite som att ju mer tid jag spenderar här ute dess mer känns det som att jag vill stanna kvar och bara vara här och nu.

 Idag fick jag uppleva mina första lervad, känslan av att nästan tappa skon i dyn är lika skrämmande som tanken på att tappa balansen.

 Ibland önskar jag att det vore möjligt att stanna tiden...

 Precis bemästrat mitt största vad på ca 30-40 meter brett och med lösa stenar på botten och därtill lårdjupt och fortfarande väldigt kallt vatten. Idag var det väldigt nära att jag fick mig ett ofrivilligt bad och det innan julafton.

Ännu en gång blev jag förvånad över omgivningen och den brant som jag möttes av på väg ner till Dividalshyttan. Att det därtill kom skog överraskade mig ännu mer och avslöjar hur duktig jag är på att läsa kartan. Än så länge har jag knappt tittat på den men det kanske är dags att börja studera den för att slippa fler oväntade överraskningar.

Inatt tältar jag i ett lingonris söder om dividalshyttan efter 27,6 km, den totala distansen är nu 2'538,6 km. Imorgon är det en ny dag med nya möjligheter...